Den här sidan har korrekturlästs

ägnade att främja en ändamålsenlig landskapsvård, finnas emellertid icke. Utredningen föreslår, att sådana intagas i naturskyddslagen. Bestämmelserna under 22–25 §§ syfta till skydd för landskapsbilden. Under 26–28 §§ skola avhandlas vissa bestämmelser till skydd mot nedskräpande åtgärder av olika slag.


22 §.

Det är uppenbarligen för naturskyddsintressena lättare att göra sig gällande under ett tidigt stadium av ett företags igångsättande än senare, då företagaren kanske låst fast sina dispositioner i tekniskt avseende eller offrat så stora belopp på planeringsarbetet, att detta icke rimligen kan läggas om, trots klara bristfälligheter ur naturskyddssynpunkt. Av största vikt är därför att redan i samband med att ett företag först planeras kontakt sökes med företrädare för naturskyddet.

Utredningen har övervägt, huruvida det samråd, som sålunda bör äga rum, skall givas central anknytning eller skänkas mera lokal karaktär. Samråd med ur naturskyddssynpunkt lokala myndigheter såsom byggnadsnämnd och även länsstyrelse kunde måhända framstå såsom ett enklare och mindre omständligt förfarande än samråd med den centrala naturvårdsmyndigheten. Emellertid anser utredningen det angeläget att sistnämnda myndighet beredes tillfälle att i största möjliga utsträckning följa av den allmänna utvecklingen föranledda ingripanden i naturen. Olägenheterna av en centralisation sådan som den av utredningen förordade torde kunna i väsentlig grad undvikas eller minskas genom att naturvårdsmyndigheten överlämnar till lokal myndighet den egentliga handläggningen av ärendena. I vissa fall torde arbetet kunna anförtros åt särskilda sakkunniga. Huvudsaken är att den centrala myndigheten får kännedom om vad som är i görningen och därigenom erhåller tillfälle att, i den mån så finnes behövligt, ingripa i ärendets behandling. Genom meddelande av närmare anvisningar eller uppdragande av allmänna riktlinjer har naturvårdsmyndigheten möjlighet att dirigera arbetet. Utredningen förutsätter att en avsevärd del av naturvårdsmyndighetens verksamhet kommer att ägnas åt uppgifter av detta slag.

Varje arbetsföretag, berörande naturen, kan emellertid givetvis icke underställas naturvårdsmyndigheten. Samrådsärendena måste begränsas till att omfatta endast de fall då en väsentlig ändring av landskapsbilden är att förutse. Enär det knappast synes kunna ifrågakomma att tvångsvis åstadkomma det önskade samrådet, blir det beroende av vederbörande företagare i vilken utsträckning samråd sker. Emellertid synes det, icke minst med hänsyn till vad utredningen föreslår under nästföljande paragraf, kunna förväntas att samråd kommer att sökas i åtminstone övervägande antalet fall, där sådant kan vara påkallat av behovet. Det måste ju vara även ett företagarintresse, att erinringar som från allmän synpunkt — och

120