nödvändigt föreslå. Erinras må att enligt 20 och 109 §§ byggnadsstadgan skall vid utarbetande av förslag till generalplan samråd ske med de myndigheter som ha ett väsentligt intresse av förslaget. Till dessa myndigheter blir givetvis naturvårdsmyndigheten att hänföra. Likartad föreskrift gäller enligt 159 § byggnadsstadgan beträffande regionplan.
Liksom stadgandet i nästföregående paragraf om samråd med naturvårdsmyndigheten icke är av tvingande natur torde någon skyldighet icke böra föreligga att, om samråd ägt rum, ovillkorligen ställa sig av naturvårdsmyndigheten därvid lämnade föreskrifter till efterrättelse. Myndighetens föreskrifter äro endast att betrakta som råd och anvisningar till vägledning vid det ifrågavarande företagets planering i syfte att konflikter med naturskyddsintressena skola i görligaste mån undvikas. Önskar företagaren träffa andra dispositioner än de av naturvårdsmyndigheten rekommenderade, står det honom fritt.
Med hänsyn härtill torde det emellertid vara nödvändigt, att möjlighet i annan ordning öppnas att tillrättalägga uppenbara missförhållanden. Enligt 2 kap. 3 § och 7 kap. 39 § vattenlagen må ej annat än under vissa förhållanden byggande i vatten eller avledande av vatten ske, om därigenom skulle orsakas sådan bestående ändring av naturförhållandena, att väsentligt minskad trevnad för närboende eller betydande förlust för landets djur- eller växtvärld är att befara. Utredningen föreslår under nästföljande paragraf, att vissa närmare angivna slag av arbetsföretag, vilkas inverkan å naturen är påtaglig och vilka tämligen lätt kunna avgränsas och definieras, skola kunna göras beroende av särskilt tillstånd av myndighet. Ett liknande förfarande beträffande varje företag av beskaffenhet att kunna medföra mera betydande skador å naturen eller dess skönhetsvärden vore givetvis effektivt ur naturskyddssynpunkt. Något sådant kan emellertid av uppenbara skäl icke ifrågakomma. Rent tekniskt skulle det erbjuda synnerliga svårigheter dels att avgöra vilka företag som borde bli föremål för tillståndsprövning, dels ock att ordna själva prövningsförfarandet. Men framför allt möter det betänkligheter ur näringslivets synpunkt. Ett allmänt tillståndstvång skulle framstå såsom ett alltför omständligt, irriterande och onödigt intrång i den fria företagsamheten.
Utredningen förordar därför en annan väg. I 1 § lagförslaget har fastslagits skyldighet för var och en att beakta naturskyddets intressen. Liksom en företagare, då han planerar sitt företag, kalkylerar med kostnader för åtgärder, som ur hälsovårds-, arbetarskydds- eller andra allmänna synpunkter äro påkallade för att företaget skall kunna godtagas av det allmänna, bör han räkna även med kostnader, som kunna erfordras för att
