Den här sidan har korrekturlästs

uppsatt anslag finnes vara uppenbart vanprydande eller eljest av beskaffenhet att väcka allmän förargelse, polismyndigheten äger förordna om anslagets avlägsnande (exempelvis Borås, Ronneby).


I ordningsstadgeutredningens betänkande upptogos förslag till bestämmelser avseende dels tättbebyggda områden, dels ock den egentliga landsbygden. Beträffande tättbebyggda områden föreslogs, att affisch, annons eller annat dylikt anslag finge anbringas å allmän plats eller mot sådan plats vettande vägg, port, staket, plank eller dylikt allenast å tavla eller pelare, som blivit för sådant ändamål uppsatt. Polischefen skulle dock äga medgiva, att anslag finge uppsättas jämväl å annan plats. Vad sålunda stadgades skulle icke utgöra hinder för näringsidkare att å eller invid byggnad, vari hans rörelse vore inrymd, anbringa anslag, som avsåge rörelsen och icke vore förargelseväckande eller uppenbart vanprydande, Anslag finge ej obehörigen avlägsnas eller överklistras. Medgivande erfordrades icke, där fråga vore om propaganda i samband med allmänna val. Befunnes annan skyltningsanordning än sådan, som uppsatts med byggnadsnämnds lov, eller affisch, annons eller annat dylikt anslag välla väsentlig olägenhet för trafiken å allmän plats eller väcka allmän förargelse eller eljest verka störande på ordningen å dylik plats, skulle polischefen äga föreskriva, att anordningen eller anslaget omedelbart skulle borttagas eller nödig ändring däri vidtagas.

Beträffande den egentliga landsbygden skulle enligt ordningsstadgeutredningens förslag gälla att, om skylt, annonstavla eller liknande anordning befunnes vara förargelseväckande eller uppenbart vanprydande, polischefen ägde förordna, att anordningen skulle borttagas eller förändras. Vad sålunda stadgades skulle även avse affisch eller annat dylikt anslag, som vore väl synligt från allmän eller eljest såsom farväg nyttjad Uppsatt anslag finge ej obehörigen avlägsnas eller överklistras.


I avgivna yttranden över betänkandet framställdes åtskilliga invändningar mot förslaget. Bland annat ansågos bestämmelserna väl rigorösa med hänsyn till förhållandena i mindre orter och till att de icke medgåve utrymme för lokalt utbildad praxis. Enligt vissa yttranden (överståthållarämbetet, stadsfullmäktige i Östersund och Sveriges köpmannaförbund) borde förevarande frågor regleras genom lokala ordningsföreskrifter.

I vad förslaget avsåg landsbygden anförde Svenska naturskyddsföreningen i huvudsak följande.


De hittills gjorda försöken att komma till rätta med friluftsannonseringen ha i det stora hela misslyckats. Enligt föreningens åsikt kan ej heller förslagets bestämmelser i denna del åstadkomma önskad effekt, då det gäller att förskona landskapet från de förfulande och sönderbrytande företeelser, som annonstavlor, på stenhällar målad reklam och dylikt utgöra. Föreningen anser därför, att man nu bör taga steget fullt ut och liksom i Danmark införa ett generellt

141