utesluta området från tillämpning av de allmänna nedskräpningsbestämmelser, utredningen föreslår upptagna i naturskyddslagen.
Frågan måste emellertid enligt utredningens mening lösas olika, allt efter områdets art och syfte. Man synes härvid böra skilja mellan å ena sidan områden, vilka äro avsedda för bebyggelse och därmed sammanhängande anordningar och för vilka alltså stadsplan eller byggnadsplan finnes upprättad, samt å andra sidan områden, som icke reglerats genom dylik planläggning. De förra områdena intaga ur den synpunkt, varom här är fråga, en särställning. Naturskyddsbehovet är där icke lika utpräglat. Inom områden, för vilka stads- eller byggnadsplan gäller, synes tillräckligt med det skydd mot nedskräpning, som ordningsstadgan möjliggör. Beträffande övriga områden åter synes det, oavsett huruvida ordningsstadgan äger tillämpning därstädes, lämpligast att de generellt omfattas av naturskyddslagens nedskräpningsbestämmelser. Vad utredningen sålunda förordar har kommit till uttryck i andra stycket av förevarande paragraf.
Åsidosättande av stadgandet i nästföregående paragraf är enligt 31 § belagt med straffpåföljd. Härigenom skapas förutsättning att få stadgandet respekterat. Men detta är icke tillräckligt. För vissa fall av åsidosättande måste också finnas möjlighet, att få ett nedskräpat område iordningställt på den försumliges bekostnad. Detta gäller emellertid icke blott sådana former av nedskräpning, som åsyftas i nästföregående paragraf. I där avsedda fall torde nedskräpningen mera sällan taga sådan omfattning, att särskilda, kostnadskrävande åtgärder erfordras för iordningställandet. Understundom kan så visserligen inträffa, exempelvis vid vissa offentliga fester och marknader. Men behovet av att kunna ålägga den, vilken vållat nedskräpning av ett område, att på sin bekostnad ställa i ordning detsamma hänför sig i främsta rummet till arbetsföretag. Beträffande vissa sådana är i speciallagstiftning detta förhållande uppmärksammat. Bestämmelserna i 8 kap. vattenlagen om skydd mot förorening av vatten äro i detta hänseende av intresse. Men någon allmän bestämmelse av liknande slag finnes icke. Avskrädeshögar och vanprydande upplag av allehanda slag kunna exempelvis mångenstädes opåtalt anbringas. Hälsovårdsstadgans och ordningsstadgans för rikets städer föreskrifter äro icke tillfyllest. I vad det gäller landsbygden har i förevarande hänseenden ingendera av dessa författningar någon egentlig betydelse. Utredningen förordar ett allmänt stadgande, riktande sig mot såväl företagare som andra, fysiska eller juridiska personer, varigenom möjlighet öppnas att i händelse av behov framtvinga iordningställande av nedskräpat område. Med hänsyn till vissa företags beroende i förevarande avseende av speciallagstiftning,
162
