Den här sidan har korrekturlästs

samarbete, som utredningen förutsätter mellan länsstyrelserna och naturvårdsmyndigheten, torde främja naturskyddssträvandena även på nu förevarande område.

Vidare kan tillstånd till anslagstavla eller dylikt meddelas i samband med fridlysningsbestämmelser eller i form av undantag från sådana bestämmelser. Tillståndsgivningen ankommer i förra fallet på länsstyrelsen och i sistnämnda fall, jämlikt 11 §, på naturvårdsmyndigheten.

Vad här sagts om affischering å anordning, till vars uppsättande tillstånd lämnats, äger naturligtvis tillämpning även för det fall att tillstånd rent formellt sett ej meddelats men anordningen som sådan är godkänd av naturvårdsmyndigheten. Dylikt godkännande torde, enligt vad under 25 § anförts, komma att ske generellt, så att beträffande visst företag eller visst slags reklam fastställas vissa typer av anslagstavlor, som sedan få anbringas utan särskilt tillstånd, förutsatt att av naturvårdsmyndigheten meddelade allmänna föreskrifter om placering m. m. iakttagas. I samband med sådana föreskrifter kunna bestämmelser meddelas jämväl om tavlornas skötsel.

Något allmänt undantagsstadgande beträffande affischering å anslagstavla och dylikt, som på grund av bestämmelserna i 25 § får uppsättas utan vare sig tillstånd eller godkännande, erfordras icke. Anslagstavlor av detta slag äro nämligen – om man bortser från helt tillfälliga anordningar (jfr. s. 146) – allenast sådana som antingen icke avse reklam eller propaganda eller också tjäna till upplysning om på stället bedriven affärsrörelse eller annan verksamhet. Och i båda dessa fall är förevarande paragraf överhuvud icke tillämplig. Vad angår affischering å anslagstavlor och dylikt, som utplacerats endast tillfälligtvis, torde behovet av undantagsbestämmelser tillräckligt tillgodoses genom den polismyndigheten medgivna rätten att bevilja anstånd med affischens avlägsnande.

Enligt kommunikationsdepartementets omförmälda (s. 132) cirkulärskrivelse av juni 1940 till länsstyrelserna avsåg 36 § 1934 års allmänna väglag uteslutande anordningar av bestående art. Nämnda lagrum motsvaras till alla delar såsom tidigare anförts av stadgandet i 39 § nuvarande allmänna väglagen. Är sistnämnda stadgande alltså ej tillämpligt ä affischer och jämförliga, i förevarande paragraf avsedda icke bestående reklam- eller propagandaanordningar, saknas anledning att i paragrafen föreskriva undantag, motsvarande det i 25 § upptagna, för anordning, vars uppsättande är jämlikt 39 § allmänna väglagen beroende på länsstyrelsens tillstånd.

Det har gjorts gällande att affisch borde upptaga namnet å den, som låtit sätta upp affischen. Ur bevisningssynpunkt skulle givetvis en sådan anordning vara av värde. Emellertid torde erforderlig utredning väl ändock, bortsett från vissa undantagsfall, kunna förebringas utan större

166