Den här sidan har korrekturlästs

vitt möjligt skydda de kvarblivna framstående vittnesbörden från det förgångna och de anmärkningsvärda bildningarna från nutiden.

Staten har alltid bland sina viktigaste uppgifter ansett den att jämte vården av de åt den anförtrodda materiella intressena även ägna sina omsorger åt de ideella. Redan sedan länge har den med framgång eftersträvat att vårda och uppehålla minnesmärkena av flydda tiders konst och kultur; nu bör även samtidens vidgade intresse på samma sätt vända sig mot naturens minnesmärken.


Motionären framhöll, att vad Conwentz yttrat, avseende Tyskland, kunde utan tvekan anses äga giltighet även för Sverige. Av de synpunkter, som talade för ett verksamt skydd för natur och naturminnesmärken, syntes de rent vetenskapliga ligga i öppen dag. Detsamma gällde de estetiska. Naturens bibehållande i ursprungligt skick kunde även få en utomordentligt stor praktisk betydelse för landets skogsväsende.

Med anledning av motionen anförde riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 maj 1904, att riksdagen funne motionärens syfte högst beaktansvärt. Till förverkligande därav ville riksdagen ej ifrågasätta något, som kunde innebära ett ingripande i den enskildes rätt att med sin egendom förfara såsom honom bäst syntes, utöver vad gällande lag därom innehölle; men då staten på de mest skilda ställen i vårt land ägde större eller mindre besittningar, kunde, enligt riksdagens mening, här och där en plats, där sällsynta djur eller växter trivdes, ett egendomligt skogsbestånd, ett vattenfall, någon säregen geologisk bildning o. s. v. fridlysas för åverkare, så att naturen där kunde leva sitt eget ursprungliga liv. Lämpliga ställen för inrättandet av dylika »nationalparker» angåves i åtskilliga vid vederbörande utskotts utlåtande i ämnet fogade bilagor. På grund av vad i frågan förekommit anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning angående de åtgärder, som borde vidtagas för att bereda skydd åt vårt lands natur och naturminnesmärken.

I anledning av riksdagens skrivelse infordrades utlåtande av vetenskapsakademien. För närmare utredning av frågan tillsatte akademien en särskild kommitté, som uppgjorde bland annat dels ett förslag å nationalparker och mindre skyddsområden av huvudsakligen botaniskt intresse, dels särskilda förteckningar å enstaka träd, sällsynta växter och geologiska bildningar, som borde bli föremål för skydd, dels ett förslag till skyddsområden för fåglar. I anslutning till den av kommittén verkställda utredningen framställde akademien i sitt den 7 juni 1905 avgivna yttrande yrkanden bland annat i följande avseenden.

Vissa närmare angivna undervisningsanstalter borde anbefallas att såväl vid undervisningen som genom läro- och läseböcker hos lärjungarna söka inskärpa betydelsen av skydd för landets natur och naturföremål.

Domänstyrelsen borde erhålla i uppdrag att av statens mark avsöndra till nationalparker lämpliga områden, inom vilka djur- och växtlivet borde lämnas fullständigt orörda, samt dessutom bemyndigas att av det årliga anslaget till

34