såväl att inom vissa områden kunna följa naturens utveckling sådan den förlöper, där den överlämnas uteslutande ät sig själv, som ock att mot förstörelse skydda sällsyntare djur och växter samt märkligare fasta naturföremål och ytbildningar. Områden av det förra slaget äro för naturvetenskapen icke mindre nödvändiga än till exempel botaniska trädgårdar, museer och experimentalfält, och de utvecklingslagar, som kunna fastslås vid studiet av naturlivet därstädes, bliva säkerligen icke blott av intresse för vetenskapen utan även av avsevärd praktisk betydelse. Särskilt är det påtagligt, att många för skogshushållningen viktiga lärdomar kunna inhämtas genom studiet av det sätt, varpå skogen utvecklar sig, då den överlämnas åt sig själv.
De sällsynta djur- och växtarterna å andra sidan erbjuda ofta, såsom utgörande reliktformer, det största vetenskapliga intresse och bilda i många fall oersättliga dokument till djur- och växtlivets historia, likasom märkligare fasta naturbildningar och ytformationer kunna vara av den största betydelse vid studiet av den geologiska utvecklingens förlopp.
Intresset för naturen i dess ursprunglighet och olika livsyttringar tillhör emellertid icke uteslutande vetenskapsmännens krets. Kärleken till naturen är tvärtom synnerligen allmän och förenar sig med det vetenskapliga intresset i ett krav på skydd för naturen i dess ursprunglighet. Det är en gammal erfarenhet, hurusom till exempel fågellivet i en sjö eller vid en strand, märkligare grott- och klippbildningar, storvuxna eller egendomligt bildade träd, förekomsten av särskilda, av folkpoesien omhuldade växtarter o. s. v. kunna bliva föremål för ett så allmänt intresse inom en ort och så bidraga till platsens allmänna stämning och skaplynne, att ett skydd mot förstöring och skadegörelse framträder som ett önskemål av samhällelig betydelse. Härmed har man kommit över på den estetiska synpunkten. Denna synpunkt har man i vissa länder utsträckt så långt, att man icke blott kräver själva naturföremålets fredande på grund av dess skönhetsvärde och den trevnad det bereder utan också fordrar förbud mot åtgärder, som kunna verka störande för skönhetsintrycket såsom anbringande av reklamtavlor, uppförande av vanprydande byggnader o. s. v.
Slutligen må nämnas, att litet varstädes förekomma naturföremål, vid vilka sägner, historiska minnen eller folkliga plägseder äro fästade. Dessa kunna från naturvetenskaplig och estetisk synpunkt sakna allt intresse. De äro icke naturminnesmärken i vanlig mening men deras skyddande kan likväl med fog ifrågasättas. Den synpunkt, från vilken sådana föremål förtjäna uppmärksamhet, är historisk eller kulturhistorisk. Denna synpunkt ligger väl något vid sidan om det föreliggande ämnet, men då det är tydligt, att den lagstiftning, som må finnas erforderlig för att bereda skydd för dessa minnesmärken lämpligast bör ske i ett sammanhang med de åtgärder, som vidtagas till skydd för natur och naturminnesmärken, har även nu ifrågavarande synpunkt ansetts böra i förbigående beröras.
Såsom resultat av utredningen framlades i betänkandet förslag till lag
angående naturminnesmärkens fredande, förslag till lag angående
nationalparker, förslag angående rätt i vissa fall till expropriation för
naturskyddsändamål, förslag till särskilda bestämmelser angående naturminnesmärken
å statens jord m. m. och förslag rörande avsättande av vissa
nationalparker. Betänkandet upptog därjämte förslag till vissa ändringar i jaktstadgan
samt framställning om vissa fridlysningsbestämmelser.
36
