för att i kronans ägo överföra jordområde av synnerligen märklig naturbeskaffenhet för dess avsättande såsom naturminnesmärke. Fråga om sådan expropriation må enligt 108 § väckas endast av vetenskapsakademien. Vidare må enligt 1 § sista stycket expropriation enligt Kungl. Maj:ts förordnande äga rum för upphävande av särskild rätt till område, som är avsatt till nationalpark. Bestämmelserna överensstämma till alla delar med innehållet i förut omförmälda 1909 års lag innefattande tillägg till förordningen den 14 april 1866 angående jords eller lägenhets avstående för allmänt behov. Sistnämnda lag och förordning ha upphävts genom 1917 års expropriationslagstiftning.
Vad angår naturminnesmärken å kronans mark har riksdagen genom skrivelse den 24 maj 1909 (nr 173) i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 125 samma år medgivit dels att i fråga om å kronans mark befintligt område eller naturföremål, som är av särskilt intresse för kännedomen om landets natur eller på grund av märklig naturbeskaffenhet eljest synes böra för framtiden skyddas, Kungl. Maj:t må äga att, försåvitt kronans rätt angår, lämna tillstånd till detsammas fridlysning enligt vad om fridlysning av naturminnesmärken kan varda stadgat, dock att värdefullare område eller föremål härigenom icke må från tillgodogörande för kronans räkning avstängas, dels ock att, utan hinder av vad i allmänhet finnes stadgat rörande förvaltningen av kronan tillhörig mark, de myndigheter, som därmed äga befattning, må, när sådant utan avsevärd uppoffring eller olägenhet för kronan finnes kunna äga rum, tillåta, att område eller föremål, som är att anse såsom naturminnesmärke, tills vidare lämnas orubbat eller genom lämpligt förbehåll vid arrendeupplåtelse undandrages arrendatorns förfogande.
I brev den 10 juli 1909 har Kungl. Maj:t meddelat domänstyrelsen innehållet i riksdagens skrivelse till kännedom och efterrättelse. Ett exempel på författningar, avseende att reglera tillgodogörandet av naturens produktiva förmåga, utgör skogsvårdslagen den 21 1948. Den grundläggande bestämmelsen innehålles i lagens 1 §, som stadgar att skogsmark med därå växande skog bör genom utnyttjande på lämpligt sätt av markens virkesalstrande förmåga skötas så, att tillfredsställande ekonomiskt utbyte vinnes och, såvitt möjligt, i huvudsak jämn avkastning erhålles. De reglerande bestämmelserna kunna skärpas allt efter markens ömtålighet (25 §). Kan det på grund av skogsmarks belägenhet i havsbandet eller på höjder eller eljest i särskilt exponerat eller i klimatiskt hänseende ogynnsamt läge befaras, att olämplig avverkning av befintlig skog skulle omöjliggöra eller avsevärt försvåra återväxten, må sålunda Konungen förordna, att skogen inom sådan trakt skall såsom svårföryngrad vara underkastad vissa särskilda bestämmelser. Konungen äger också förordna,
42
