renodlade försörjningssynpunkten börjat vän för en mera sammansatt och kulturbetonad syn på naturen, bygden och fosterjorden hava jämte ekonomiska synpunkter vissa ideella och folkhygieniska hänsyn gjort sig gällande och tagit sig uttryck 1 lagstiftning och andra åtgärder för stadsplanering, naturskydd och hembygdsvård.
Särskilt i samband med den storstilade omläggning, som skett av lantbrukets metoder, och med den explosiva utveckling av en ny, över landskapet spridd bebyggelse, som ägt rum efter den snabba motortrafikens genombrott, har utvecklingen i mycket stor utsträckning börjat hota den fortsatta existensen icke blott av kvarvarande rester av natur i egentlig mening, utan även av karakteristiska drag i det gamla kulturlandskap, som i sin helhet torde vara ett fullödigare uttryck för den fredliga odlingens historia än de flesta fornminnen, samtidigt som det utan tvivel genom sina även för menige man tillgängliga stämningsvärden bildat den jordmån, ur vilken generation efter generation hämtat näring för sin hemkänsla i bygden och därmed i sista hand för kärleken till fosterjorden. Det omfattande hotet mot själva det gamla kulturlandskapet har givit upphov till en utveckling av den äldre naturskyddstanken. Landskapsskyddets idé har uppstått och i åtskilliga länder redan tagit sig uttryck i positiva åtgärder, även från det allmännas sida.
Enligt motionärerna hölle vissa av landets naturtyper på att snabbt
försvinna i sitt naturliga skick, i den mån de icke redan hade försvunnit.
Samtidigt försigginge ganska allmänt en snabb förändring av det gamla
kulturlandskapet, som bland annat med förintelse hotade en del karakteristiska,
historiskt likaväl som naturhistoriskt intressanta svenska landskapstyper
eller drag i landskapen och deras skönhets- och stämningsvärden. Såsom
exempel på natur- och landskapstyper vilka till följd av utvecklingen vore
hotade till sin existens nämndes lövängen, björkhagen, det västsvenska
ljunghedslandskapet, de gotländska myrarna, de skånska strandängarna
och de sydligare urskogstyper, som ännu kunde finnas kvar. Motionärerna
förordade inventering av områden, som borde bevaras, och utredning
rörande lämpligaste åtgärder för deras bevarande.
Motionen behandlades av båda kamrarnas första tillfälliga utskott (utlåtande nr 6 i båda utskotten), vilka tillstyrkte motionen. Riksdagen hemställde i skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 317) om utredning i ämnet samt att för riksdagen måtte framläggas det förslag, som av utredningen kunde föranledas.
Även vid 1942 års riksdag väcktes i första kammaren en motion (nr 20) om utredning rörande åtgärder till ökat skydd för den svenska naturen. Motionen, som väcktes av herr Fredrik Ström, remitterades till kammarens första tillfälliga utskott, som i utlåtande nr 1 – med hänvisning till att riksdagen genom 1941 års hänvändelse till Kungl. Maj:t redan beaktat vikten av ökat skydd för den svenska naturen – hemställde, att motionen icke skulle föranleda någon kammarens åtgärd. Utskottets hemställan bifölls av kammaren.
Vid 1948 års riksdag framställde herr Ström i första kammaren en
