Den här sidan har korrekturlästs

medveten. Genom att lanthushållningen i grunden förändrats i jämförelse med gångna tiders har landskapsbilden i södra och mellersta delarna av vårt land starkt omvandlats. Lövängar, silängar och även hagmarker ha fått försvinna, hedar ha skogplanterats, fågelsjöar sänkts eller torrlagts, myrar utdikats och urskogar förändrats till kulturskogar. Bebyggelsens hastiga utveckling och spridning över allt större områden samt det ekonomiska tillgodogörandet av naturtillgångarna hota den fortsatta existensen icke blott av ännu kvarvarande värdefulla rester av ursprunglig natur utan även av karakteristiska drag i det gamla kulturlandskapet. Norrland förändras särskilt genom omfattande sjöregleringar och genom att forsar och vattenfall i ständigt stegrad omfattning utbyggas för kraftutvinning.


Enligt naturskyddskommittén hade naturskyddet vid sidan av sin vetenskapliga fått en estetisk och social aspekt, där icke minst frilufts- och fritidssynpunkter gjorde sig gällande. Skydd krävdes icke blott för ursprunglig natur utan också för värdefulla inslag i det gamla kulturlandskapet, minnesmärken över försvinnande former av svensk lanthushållning. Naturskyddssynpunkter gjorde sig gällande vid vägnätets utbyggnad och överhuvud i varje sammanhang, där åverkan på landskapet hotade. Hithörande ärenden gällde sålunda i ökad grad landskapets allmänna stil och skönhet ävensom befolkningens trevnad och traditioner. Det hade också i större utsträckning än förr blivit fråga om den svåra och tidsödande avvägningen mellan ideella och ekonomiska intressen. Till allt detta komme uppgiften av nationalparkernas, naturskyddsområdenas och de enstaka skyddade naturföremålens kontinuerliga tillsyn och skötsel. Uppenbart vore att helt andra resurser i fråga om arbetskraft och penningmedel än de hittillsvarande krävdes för att möjliggöra det statliga naturskyddets handhavande på tillfredsställande sätt.

Vetenskapsakademien har vidare med skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 september 1946 framlagt förslag till ändringar i lagen angående naturminnesmärkenas fredande, såvitt angår kungörelsebestämmelserna. Förslaget har utarbetats efter uppdrag av Kungl. Maj:t, sedan riksdagen, med anledning av en i andra kammaren 1944 väckt motion, nr 72, av herr von Friesen m. fl. i skrivelse (nr 316) hemställt om utredning rörande lämpligheten av att i avvaktan på en fullständig revision av naturskyddslagstiftningen andra nämnda lag i syfte att staten skulle gälda kostnaderna för samtliga i lagen omförmälda kungörelser samt för tavlor för utmärkande av naturminnesmärken och deras uppsättande.

Några speciella naturskyddsfrågor, av beskaffenhet att uppmärksammas vid övervägande av en ny naturskyddslagstiftning, ha även varit föremål för framställningar och förslag. Sålunda har frågan om skydd för naturen mot reklamanordningar och dylikt ingående behandlats av 1938 års sakkunniga för utredning om vägväsendets förstatligande (vägförstatligandekommittén) i ett till Kungl. Maj:t den 30 oktober 1941 avgivet

58