Den här sidan har korrekturlästs

Lönnberg och justitierådet Pehr von Seth. Byråns verksamhet upphörde under det andra världskriget. Dess arkiv och bibliotek flyttades 1940 från Bryssel till Amsterdam men återfördes 1948 till Bryssel.

Före andra världskriget nåddes vissa internationellt sett betydelsefulla resultat i fråga om regionala överenskommelser. De afrikanska kolonimakterna förbundo sig sålunda genom den s. k. Londonkonventionen 1933 till omfattande åtgärder för bevarandet av den afrikanska naturen. Inom den västra hemisfären har ett vidlyftigt arbete utförts av »Pan-American union», inom vilken en särskild naturskyddsavdelning arbetar med bland annat den Panamerikanska naturskyddskonventionen av år 1941 som resultat.

Efter andra världskrigets slut anordnades en naturskyddskonferens sommaren 1946 i Schweiz. Konferensen uttalade att det vore önskvärt, att en internationell naturskyddsorganisation bildades. Vid den därefter år 1947 hållna internationella naturskyddskonferensen i Brunnen beslöts att bilda en provisorisk internationell union för naturskydd. Påföljande år vid konferens i Fontainebleau bildades Internationella unionen för naturskydd. I såväl 1947 som 1948 års konferens deltog representant för Sverige.

Unionens stadgar börja med ett förord, ur vilket må återgivas följande:

Begreppet »naturskydd» bör fattas som bevarandet av det biologiska världssamhället eller, annorlunda uttryckt, människans naturliga omgivning. I samhället ingå sådana naturtillgångar som kunna förnyas. Dessa tillgångar äro grundläggande faktorer för den mänskliga civilisationen.

Naturskönheten är en av de viktigaste källorna för det andliga livet.

Civilisationen har nått sin nuvarande höga utveckling genom att allt effektivare medel uppfunnits för att exploatera naturtillgångarna. Skyddet av sådana tillgångar som lösa jordlager, vatten, skogar, det vilda och vildmarksområden är därför av avgörande betydelse ur ekonomisk, social och kulturell synpunkt.

Tiden har nu kommit därhän att den mänskliga levnadsstandarden pressas på grund av att naturtillgångarna icke längre äro tillräckliga för att vidmakthålla denna standard.

Utvecklingen kan hejdas om mänskligheten, medan tid är, kan inse sitt beroende av dessa icke outtömliga naturtillgångar samt förstå nödvändigheten av att de skyddas och även förnyas samt brukas med omtanke. I så fall kan mänskligheten komma i åtnjutande av framtida fred och framåtskridande.

Naturskyddet är en viktig angelägenhet för alla länder. Främjandet av naturskydd är icke en huvuduppgift för någon redan existerande internationell organisation.

Det skulle vara till gagn för de olika regeringarna, för Förenta nationerna och dess specialorganisationer samt för andra intresserade sammanslutningar, om en effektiv internationell organisation för naturskyddet bildades.


Unionens stadgar innehålla aderton artiklar. Enligt dessa skall unionen främja och underlätta det internationella samarbetet mellan regeringar samt nationella och internationella organisationer ävensom personer, som

68