Den här sidan har korrekturlästs

i belysning av naturskyddets strävanden och uppgifter. Ett lands naturskydd är en hela samhällets angelägenhet. Dess tillgodoseende måste ingå, som ett nödvändigt led i statsmakternas samhällsreglerande verksamhet.

Att klarlägga naturskyddets uppgift, då det gäller den av kulturmänniskan orörda naturen. möter i allmänhet icke större svårigheter. Självfallet måste prov på olika naturtyper bevaras, bland annat såsom material för undersökningar om det naturhistoriska skeendet. Praktiskt sett löses en sådan uppgift genom att olika orörda typområden utväljas och inom dem all verksamhet undvikes, som kan påverka naturens utveckling därstädes. Samtidigt böra dock sådana områden i möjligaste mån hållas tillgängliga för människorna. Områden av detta slag, de egentliga naturreservaten, komma endast att omfatta en mycket liten del av Sverige och ofta de ur ekonomiska synpunkter minst värdefulla delarna.

Ej heller är det svårt att klarlägga naturskyddets uppgift, då det gäller sådana växt- och djurarter, vilkas betydelse ur samhällsekonomisk synpunkt är mera underordnad. De olika växt- och djurarterna måste bevaras av samma skäl som typområden av orörd natur. Det är därför nödvändigt att söka vidtaga åtgärder, som möjliggöra deras fortsatta existens, till exempel att skydda vissa smärre områden, att reglera förföljelsen och, i den mån det låter sig göra, att återinföra arter i områden, där de utrotats.

Naturskyddets svåraste problem och största arbetsuppgifter beröra den stora del av landet, där landskapet är mer eller mindre starkt kulturomvandlat och som på olika sätt utnyttjats för samhällets ekonomiska liv. Även av kulturlandskapet böra prov på olika naturtyper bevaras såsom exempel å den natur- och kulturhistoriska utvecklingen. Framför allt gäller det emellertid att se till att landskapets omvandling icke sker så att olika natur- och skönhetsvärde eller allmänna rekreationsvärden onödigtvis spolieras, att vaka över att man icke genom ensidiga åtgärder utarmar landskapet och i onödan skadar andra naturintressen samt att, i den mån så behövs, vidtaga åtgärder till återställande av en naturlig balans, så att en lämplig miljö uppstår. Naturskyddets uppgift blir alltså här icke blott att hindra olämpliga ingripanden i naturen även att vårda befintliga naturtillgångar i nyskapande och förkovrande syfte. Samtidigt bör eftersträvas att bibehålla den fria färdseln och att säkra allmänhetens möjligheter till rekreation genom umgänge med naturen. För bevarande av nämnda möjligheter böra områden, som på grund av sin natur äro lämpade för friluftsliv, bli föremål för särskilda skyddsåtgärder. Slutligen måste åtgärder vidtagas till motverkande av att naturen vanställes genom nedskräpning eller annan skadegörelse.

Indelar man naturskyddet efter olika syften, kan det sammanfattningsvis sägas vara av dels kulturell, dels social och dels ekonomisk art. Det

72