Den här sidan har korrekturlästs

kulturella naturskyddet syftar till att bevara och vårda naturen med hänsyn till dess betydelse för vetenskap och undervisning, av historiska och kulturhistoriska eller av estetiska skäl. Den sociala betydelsen av naturen betonades redan vid det moderna naturskyddets tillkomst, som brukar hänföras till beslutet om avsättandet av världens första nationalpark – Yellowstone i Amerikas Förenta Stater – år 1872. Utan tvivel har naturen mycket stort värde såsom källa till både fysisk och psykisk rekreation för allmänheten. Behovet för allmänheten av tillgång till naturen är också i ständig ökning allteftersom det dagliga livet och arbetet mer och mer präglas av industriens och teknikens utveckling. Vad slutligen angår det ekonomiska naturskyddet måste skiljas mellan två typer av naturtillgångar, nämligen de som i sig själva äro produktiva, till exempel den produktiva myllan, skogen och vattnet, samt de tillgångar, vilka icke kunna förnyas sedan de en gång utnyttjats, till exempel malmfyndigheter, skalbankar och grusåsar. Naturskyddets ekonomiska syfte beträffande de förnyelsebara naturtillgångarna är att de tillgodogöras på ett sådant sätt att de icke fördärvas utan alltjämt bibehålla sin produktiva förmåga. Man måste därvid ha klart för sig att naturen som sådan icke kan förstöras genom människans ingrepp, men att naturkrafterna mycket väl kunna rubbas i sin inriktning så att resultaten ur ekonomisk synpunkt kunna bli katastrofala, såsom genom accelererad jordförstöring, allmän grundvattensänkning och liknande företeelser. I fråga om de icke förnyelsebara naturtillgångarna får det ekonomiska naturskyddets syfte – i den mån man i detta sammanhang överhuvud kan tala om naturskydd i vedertagen mening – anses vara att säkerställa deras utnyttjande på ett ur samhällsekonomisk synpunkt ändamålsenligt sätt.

Alla de nämnda tre formerna av naturskydd, det kulturella, det sociala och det ekonomiska, inbegripas i samhällets naturvårdande uppgift. De ekonomiska naturskyddsfrågorna intaga emellertid en särställning. den mån särskilda åtgärder fordras ur ekonomisk naturskyddssynpunkt, torde de böra regleras genom speciallagstiftning på samma sätt som hittills skett exempelvis i vattenlagen och skogsvårdslagen. Det torde ej ingå i utredningens uppdrag att föreslå bestämmelser i sådant hänseende. Utredningen begränsar sina förslag att närmast avse tillgodoseende av naturskyddets kulturella och sociala syften. Även om vad utredningen föreslår således icke direkt tager sikte på naturskydd ur ekonomisk synpunkt, är det emellertid uppenbart, att jämväl denna synpunkt måste beaktas av naturskyddets målsmän. Frågan vilka naturskyddande åtgärder som i praktiken böra tillämpas i ett visst fall måste bedömas under samtidigt hänsynstagande till alla tre syftemålen. Det organ som, enligt vad utredningen avser att föreslå, får till uppgift att bevaka naturskyddets kulturella och sociala

73