fastigheten Muddusträsk 11, dels ock delar av fastigheterna Dundret—Råneträsk 11 och Gällivare kronoöverloppsmark 11 samt inom Jokkmokks socken delar av fastigheterna Ananas 11 och Porjus 11. Centrum utgöres av sjön Muddusjaure och älven Muddusjokk med omgivande myrar. Västerut når nationalparken till berget Vuosmavare, österut till berget Linavare och sjön Kuobmojaure. I södra delen finnas djupa klyftdalar. Areal 491,75 kvkm.
Såsom framgår av den redogörelse, som tidigare lämnats för gällande lag
angående nationalparker, är begreppet nationalpark icke närmare
bestämt. I det av 1907 års sakkunniga framlagda lagförslaget angavs, att
med områdes avsättande till nationalpark avsåges att för framtiden söka
i största möjliga mån bevara dess naturliga beskaffenhet, dess växt- och
djurliv samt naturskönhet. Någon motivering till att denna definition icke
upptogs i det förslag, som av Kungl. Maj:t förelades riksdagen, lämnades
icke. Man torde härav kunna draga den slutsatsen, att någon ändring i sak
icke var avsedd. Måhända var anledningen till avvikelsen från de
sakkunnigas förslag endast den, att det ansågs onödigt eller möjligen
principiellt stötande att i allmän lag uppställa regler, vid vilka riksdagen vore
bunden vid ställningstagande till frågan, huruvida visst område borde
avsättas till nationalpark eller icke.
Emellertid är det, oavsett om begreppet nationalpark definieras i lagen, tydligt, att man icke kan undgå att i det aktuella fallet göra klart för sig, huruvida ett såsom nationalpark ifrågasatt område är av beskaffenhet att lämpa sig såsom sådant. Man nödgas under alla förhållanden skapa sig en bild av vad nationalparksbegreppet innefattar. Men under sådana omständigheter förefaller det ändamålsenligt att begreppet kommer till uttryck i lagtexten. En särskild anledning härtill är att enligt utredningens förslag nationalparker och naturminnesmärken – eller, som utredningen vill benämna dem, naturminnen – behandlas i en och samma lag. Beträffande naturminnen kan en definition ej undvaras. Det förefaller då riktigast att även nationalparker definieras. Anledningen härtill kan synas så mycket större, som gränsen mellan de båda slagen av naturskyddsobjekt blivit i viss mån flytande. Något hinder ur principiell synpunkt mot att en begreppsbestämning intages i lagen jämväl beträffande nationalparker torde ej möta. Formellt sett står det riksdagen fritt att utan hänsyn till hur nationalparksbegreppet definieras besluta om avsättande såsom nationalpark av visst område. Det kan emellertid antagas att en i lag fastställd definition blir vägledande vid besluten. Den kommer därför ingalunda att sakna praktisk betydelse. Om, såsom utredningen föreslår (s. 176), expropriationsrätt införes beträffande mark för nationalparksändamål, kommer en definition å vad med nationalpark skall förstås att få ytterligare en uppgift att fylla.
Enligt utredningens mening, och denna torde sammanfalla. med vad
84
