Flertalet människor torde alltjämt anse arbetet som något nödtvunget, ofta enformigt och ointressant. Därför blir avbrottet i arbetsårets enahanda i och för sig önskvärt. Under de lediga dagarna vill man så finna omväxling och upplevelser utanför det vardagliga. Några av de vanligen anförda värdena är följande.
Rekreationsbehovet tillgodoses. Den stegrade arbetstakten och det ökade jäktet under senare tid ger ökade påfrestningar för arbetstagarna, och det är nödvändigt med en tillräcklig rekreationstid för att arbetskraften inte i förtid skall förslitas.
Arbetseffektiviteten ökar genom semesterns avkoppling. Visserligen har rationaliseringen och användandet av mekaniska hjälpmedel ökat inom olika näringar, men den mänskliga faktorn spelar alltjämt en huvudroll. Utvilade människor blir mera effektivt arbetande till glädje för sig själva men också för produktionen.
En förbättrad hälsa är en av följderna av det friluftsliv, som är innehållet i mångas semester och som man praktiskt taget överallt i vårt land har möjlighet att utöva i omväxlande natur.
En ökad trivsel ligger i den möjlighet till vidgat privatliv, som semestern erbjuder.
Ett bildningsvärde ligger i och för sig i den semesterfärd, som för en mycket stor del av semesterfirarna är den naturliga formen för semesterns användning. Sedan kommer det givetvis an på varje persons egen fallenhet och energi — tyvärr också reskassa — vad man får ut av sin färd. I den mån resan går utom landets gränser, ger den möjlighet att lära känna andra länder och folk och kan därigenom också bli en fredsfaktor.
Semestervanorna är svåra att klarlägga. En del mycket begränsade utredningar har gjorts om semestertagarnas önskemål beträffande semestrarna och de faktiska semestervanorna.
En relativt omfattande och allsidig undersökning gjordes år 1949 av arbetstidsutredningen (SOU 1950:32) genom frågeformulär till omkring 6 500 arbetare och tjänstemän anslutna till LO och TCO. Undersökningen visade bland annat, att 70 % av de tillfrågade i LO-gruppen reste till annan ort än hemorten under semestertiden mot 90 % inom TCO-gruppen. Kvinnorna reste i större utsträckning än männen — 80 % mot 65 %. Särskilt de äldre männen var mera orörliga, och av män över 50 år stannade nästan varannan arbetare hemma under semestern.
Av det övervägande flertal, som reste bort från bostadsorten, for den största gruppen för att hälsa på hos släktingar och vänner. Av övriga var det en stor grupp som for till egna sportstugor och sommarnöjen med bil, motorbåt eller på annat sätt. De hade sålunda gjort veckoslutsvanorna till semestervana. Särskilt gällde detta många av invånarna i större städer och tätorter, och sammanlagt omkring 10 % av arbetstagarna nyttjade semestern på detta sätt.
