nadsstyrelsen icke ställa sig avvisande till förslaget av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att campingfrågan utredes närmare. Styrelsen anser emellertid att en utredning icke kan inskränkas enbart till den avgiftsbelagda campingen utan att den måste omfatta campingverksamheten i dess helhet och därmed också frågan om innehållet i den rätt — allemansrätten — som ligger till grund för campingverksamhetens utövning.
Hos naturvårdsutredningen föreligger uppgifter från samtliga län, huruvida permanenta campingläger under sommaren medför olägenheter av betydelse för syftet med det särskilda strandskyddet. Detta sammanhänger med att utredningen för fullgörandet av sina direktiv om översyn av strandlagen ställt en direkt fråga till länsstyrelserna på denna punkt. I allmänhet uppges därvid att några olägenheter av här ifrågavarande slag icke förekommer och icke heller väntas uppkomma. Några länsstyrelser hyser dock betänkligheter. Till dem hör länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län som hänvisar till sin ovannämnda framställning i ämnet hos statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet. I andra delar av landet förekommer enligt utredningens undersökning för närvarande inga direkta olägenheter av att campingplatser lokaliseras till strandskyddsområden. Länsstyrelserna i Kalmar och Hallands län anser dock med tanke på utvecklingstendenserna att sådana olägenheter kan uppkomma rätt snart. Den senare myndigheten säger att det därför är önskvärt att i strandlagen förbjudes anordnande av permanenta campingläger inom strandskyddsområde utan länsstyrelsens tillstånd. Även länsstyrelsen i Älvsborgs län finner det påkallat med en rättslig reglering av campingplatserna.
I skrivelse den 29 oktober 1960 har länsstyrelsen i Stockholms län hemställt att Kungl Maj:t måtte låta närmare utreda frågan om allemansrättens innebörd i syfte att ernå klarare regler för den praktiska tillämpningen. Bland problem som är förbundna med att ett ständigt växande antal människor från tätortsområdena söker sig ut i glesbygderna för rekreation och friluftsliv framhåller länsstyrelsen särskilt campingverksamheten samt bil- och båtparkeringen efter kusten och på öarna. Länsstyrelsen säger sig vara medveten om att de skisserade problemen inte kan slutgiltigt lösas genom att utformningen av allemansrätten diskuteras eller förändras. Det skulle emellertid enligt länsstyrelsens mening vara av utomordentlig betydelse om man till grund för de positiva åtgärder som måste sättas in hade möjlighet att få ett fastare grepp om de rättigheter och inskränkningar allemansrätten kan erbjuda i berörda avseenden.
Naturvårdsutredningens undersökningsmaterial rörande översyn av strandlagen innehåller ytterligare erfarenheter av allemansrättens tillämpning inom strandskyddsområdena. Dessa spörsmål har emellertid ett sådant samband med tillämpningen av det särskilda strandskyddet att de behandlas i samband därmed i kap 10.
Andra lagutskottets utlåtande nr 68 år 1960 i anledning av motion
