188
söka parkeringsplats på sådan skogsmark eller övrig mark som icke kan skadas därav. Motorfordonsparkering innebär ett så intensivt markutnyttjande att för tillfällig parkering å annans mark utmed väg därjämte synes böra krävas att det är uppenbart att ingen skada kan vållas eller eljest förfång för markägaren uppstå. Vad som i förevarande sammanhang sägs om motorfordon gäller jämväl släpvagn till motorfordon och alltså även husvagn.
5. Tillgodogörandet av naturalster
24 kap 2 § strafflagen innehåller en uppräkning av naturalster som allmänheten icke äger tillgodogöra sig på annans mark utan ägarens tillåtelse. Uppräkningen av de naturalster som på detta sätt förbehålles markägaren innefattar »växande träd eller gräs eller, av växande träd, ris, gren, näver, bark, löv, bast, ollon, nötter, eller kåda eller ock vindfälle, sten, grus, torv eller annat sådant, som ej är berett till bruk». Som närmare framgår av tredje lagutskottets ovannämnda utlåtande tages lagrummet till indirekt stöd för att det är tillåtet för allmänheten att tillgodogöra sig organiska naturalster som ej avses med straffbestämmelserna, såsom vilda bär och blommor, svamp, kottar, mossor och lavar. Vad angår oorganiska naturprodukter torde straffstadgandet trots lydelsen ej innefatta hinder för envar att fritt tillägna sig stenar och dylikt av ringa eller intet värde.
Angivna stadgande i slrafflagen berör på ett viktigt område allmänhetens rättigheter och skyldigheter på annans mark och synes därför böra omnämnas eller inarbetas bland reglerna härom vid en eventuell lagstiftning. I detta fall torde det ur flera synpunkter ej vara möjligt eller lämpligt att positivt ange vilka naturalster som får tagas fritt. Här må även påpekas att omfattningen av allmänhetens rättigheter härutinnan i territoriellt avseende hänger intimt samman med rätten att färdas över eller vistas på annans mark. Några väsentliga ändringar i den nuvarande regelns materiella innehåll synes icke påkallade. Däremot torde vissa ändringar syftande till att anpassa innehållet efter nutida betingelser för rationellt skogsbruk och moderna förhållanden i övrigt böra övervägas.
6. Särskilda inskränkningar i allmänhetens rätt att vistas på annans mark
I avsnittet om tältning, båtförtöjning och därmed jämställd rastning har frågor som sammanhänger med allmänhetens vistelse på annans mark behandlats utifrån den utgångspunkten att vistelsen sker individuellt eller i varje fall i begränsad omfattning. Här har alltså uteslutande avsetts ett sådant markutnyttjande som en markägare enligt stadgad sedvana är skyldig tåla utan anspråk på ersättning. I ett därpå följande avsnitt om särskilda anläggningar för tältning, bad eller dylikt har bl a belysts markägares möjligheter att genom sådana anläggningar möta en större
