flygtrafik för befordran av turister skall tillåtas är ett spörsmål som det torde få ankomma på Kungl Maj:t att avgöra efter eventuell ansökan.
I syfte att göra våra nationalparken tillgängliga för en bredare allmänhet
bör enligt utredningens mening en allmän översyn göras av gällande
föreskrifter för parkerna. Det är därvid av utomordentligt stor betydelse att
en lämplig avvägning sker mellan de olika intressen parkerna skall tjäna.
Det är viktigt att vissa nationalparker görs lättillgängligare än vad nu är
fallet. Detta bör dock endast undantagsvis ske genom att bilvägar byggs
genom parkerna; det är i regel tillfyllest att man någorlunda bekvämt
kommer fram till parkens närhet och att där även finns parkeringsplatser,
övernattningsmöjligheter o s v. I övrigt bör tillgängligheten tillgodoses
genom en kanalisering av besökarna till markerade leder och stigar med
rast- och övernattningsstugor av enkel beskaffenhet. Vissa områden av parkerna
bör kunna helt spärras, exempelvis för att skydda häcklokalen för en
sällsynt fågelart. Andra åter kan göras helt fria. Större turiststationer och
liknande anläggningar hör naturligen hemma i parkernas närhet och bör
endast undantagsvis förekomma inom parkerna. — Den förutsatta
översynen av bestämmelserna för nationalparkerna bör ankomma på den
centrala naturvårdsmyndigheten i samråd med domänstyrelsen och
vederbörande länsstyrelse.
Vissa synpunkter på behovet av nya nationalparker och översyn av omfattning och gränser för de nu befintliga har framlagts av utredningen i kap 8.
Naturreservat
I enlighet med tidigare angivna riktlinjer har utredningen utformat institutet naturreservat såsom ett medel att tillgodose såväl kulturella som sociala behov (6 § lagförslaget). Det nya institutet ersätter sålunda såväl naturpark som i vissa hänseenden även naturminne enligt gällande rätt. Enligt utredningens bedömningar bör institutet naturreservat i framtiden komma till användning i ett mycket stort antal fall. Det är därför angeläget att det utformas enkelt och effektivt. Jämfört med naturpark i gällande naturskyddslag har utredningen funnit skäl föreslå förenklingar i två viktiga hänseenden, i det utredningen icke ansett lämpligt att bibehålla vare sig villkoret om ägarens samtycke eller det alternativa villkoret att området blivit i fastställd plan enligt byggnadslagen avsatt för det avsedda ändamålet. Utredningens förslag i förevarande avseenden utgör visserligen en kraftig skärpning av naturvårdens rättsmedel men framstår dock som en naturlig följd av utvecklingen. Vad först beträffar den viktiga frågan om markägarens rätt får utredningen hänvisa till sin tidigare deklarerade ståndpunkt (sid 163) att detta spörsmål i princip bör behandlas som en ersättningsfråga. Vad beträffar villkoret om överensstämmelse med fast-
