växter samtidigt bevaras med minsta möjliga inskränkning. Utskottet anser dårför att även åtgärder, som helt anknyter till allmänhetens frivilliga medverkan, exempelvis växternas fredande genom folkupplysning, bör allvarligt övervägas. Genom lämplig propaganda kunde kanske sådana företeelser som de nyss berörda uppköpen efter tidningsannonsering bringas att upphöra.
Antingen förbud i en eller annan form finnes böra genomföras eller icke är det enligt utskottets mening betydelsefullt, att allmänheten bibringas förståelse för de värden, som står på spel, så att det icke till nackdel för naturskyddet uppstår onödig motsättning mellan allmänheten och myndigheterna i anledning av deras åtgöranden till växtvärldens skydd.
På grundval av vad som anförts i frågan hemställde utskottet att
riksdagen måtte i anledning av förevarande motioner i skrivelse till Kungl
Maj:t anhålla om övervägande av de åtgärder, eventuellt i form av
ändring i naturskyddslagen, som kan befinnas erforderliga till skydd för
landets växtvärld. Riksdagens skrivelse den 28 mars 1958 med anledning av
tredje lagutskottets hemställan har genom beslut av Kungl Maj:t den
4 november 1960 överlämnats till naturvårdsutredningen att tagas i
övervägande vid fullgörandet av utredningsuppdraget.
Utredningens förslag
Särskilda skyddsföreskrifter för växt- och djurarter synes enligt utredningens mening vara erforderliga i lika hög grad i dagens läge som vid naturskyddslagens tillkomst. Behovet synes vara mest framträdande i vad det avser skyddet av växtarter. Det synes dock vara önskvärt att även skyddsbestämmelser för djurlivet innefattas i naturvårdslagen, även om de viktigaste skyddsåtgärderna framdeles bör ske med stöd av jaktlagstiftningen. Härigenom är det möjligt att bland jägarna vinna en snabbare kännedom om vidtagna skyddsåtgärder samt troligen även en större förståelse. Skyddet för faunan — även av det jaktbara viltet — kan dock icke anses vara enbart en jaktfråga. Det är enligt utredningens uppfattning av stor betydelse att naturvårdens biologiska grundsyn beaktas vid tillämpningen av jaktlagstiftningen. Härvid bör anmärkas, att många av de djurarter som nu fridlysts enligt jaktstadgan icke är att betrakta som jaktbart vilt i egentlig mening. Hit hör exempelvis ett flertal fågelarter såsom rördrom, kungsfiskare, blåkråka, härfågel, sidensvans m fl. Med tanke på att Kungl Maj:t är beslutande myndighet i frågor rörande fridlysning av djurarter enligt såväl naturskyddslagen som jaktlagen synes det dock vara i princip ovidkommande enligt vilken lag fridlysningen sker. Förslag om mera permanenta skyddsbestämmelser i jaktlagstiftningen har framförts till den pågående utredningen rörande denna lagstiftning. I avvaktan på att berörda utredning fullföljes kan det inte anses erforderligt att för närvarande verkställa en översyn av vilka djurarter som rätteligen borde ha fridlysts enligt naturskyddslagen och vilka som hör hemma under jakt-
14
