har i några fall dragits fram vägar ovan trädgränsen i länets fjällvärld, vilka utgör ett påtagligt störande inslag i landskapsbilden.
Skånes naturskyddsförening anser att enskilda vägar kan tänkas bli
anlagda inom strandlagsområde på ett sätt som strider mot syftet med
regleringen. Föreningen vill därför ifrågasätta huruvida lagen icke kan
kompletteras på så sätt att förbud kan utfärdas mot byggande av sådan väg.
Även överlantmätaren i Kristianstads län anser det önskvärt ur allmän
synpunkt att anläggning av enskild väg kan få prövas på ett eller annat
sätt för att möjlighet skall finnas att få dem förlagda på lämpligaste sätt
och plats. Såsom framgår ovan anläggs liknande synpunkter av
överlantmätaren i Göteborgs och Bohus län. Flertalet tillämpningsmyndigheter
uttalar emellertid som nämnts inga önskemål om att byggande av enskilda
vägar skall underkastas strandkontroll. Överlantmätarna i Uppsala och
Jönköpings län diskuterar frågan men konstaterar att någon sådan
utökning av strandkontrollen icke är erforderlig.
Som en del myndigheter anfört talar vissa skäl för en utvidgning av
strandkontrollens omfattning i gällande strandlag på olika sätt.
Sammanfattningsvis kan om dessa skäl sägas att de alla förestavas av omsorgen
om att strandkontrollen skall bli verkligt effektiv i så många avseenden
som möjligt. Ett sådant resultat är givetvis en klar fördel med hänsyn till
strandkontrollens syfte.
Å andra sidan bör enligt utredningens mening beaktas att varje utvidgning av kontrollens omfattning också måste beräknas medföra vissa olägenheter i form av krav på ökade arbetsinsatser från kontrollorganens sida och över huvud taget en sådan komplicering av det administrativa förfarandet som i och för sig kan motverka den eftersträvade effektivitetshöjningen. Det särskilda strandskyddet är avsett att få en vidsträckt användning längs rikets kuster och insjöstränder. Det bör därför ha en så enkel och lätthanterlig konstruktion som möjligt. För den praktiska tillämpningen är detta av stor vikt. Det är också viktigt att allmänheten väl känner strandskyddets innebörd och verkningar och även respekterar dessa såsom överensstämmande med en allmän rättsuppfattning. Av dessa och andra skäl är det angeläget att strandkontrollen icke görs mera ingripande än som är nödvändigt med hänsyn till dess huvudsyfte. Som framhållits i olika sammanhang är detta huvudsyfte att hindra att allemansrätten utsläckes på stränderna i sådan omfattning att allmänhetens tillgång till platser för bad och friluftsliv äventyras.
Då man bedömer hithörande spörsmål bör man samtidigt beakta att utredningen i ett föregående avsnitt av detta kapitel föreslår inrättandet av det nya institutet naturreservat. Detta får en elastisk och för skyddet av friluftslivet mycket användbar utformning. Om man eftersträvar ett
