Föranleder avsättande till naturreservat eller naturminne eller vägran av tillstånd enligt 32 eller 33 § synnerligt men vid nyttjandet av fastighet eller del därav må ägaren fordra att fastigheten eller den särskilda delen löses av kronan.
Om ersättning för skada och intrång å fastighet eller del därav i anledning av åtgärd som avses i första stycket skulle uppgå till två tredjedelar av fastighetens eller den särskilda delens värde äger kronan lösa fastigheten eller delen.
Ersättning varom sägs i 30, 32 och 33 §§ skall bestämmas att utgå på en gång; dock må ersättningen, om särskilda skäl äro därtill, på begäran antingen av kronan eller av fastighetsägaren eller annan sakägare fastställas att utgå med visst årligt belopp med rätt för kronan eller den ersättningsberättigade att erhålla omprövning vid ändrade förhållanden.
Har fråga väckts om åtgärd enligt denna lag, äger länsstyrelsen förelägga den som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen av fastighet eller del därav att inom viss tid, minst två månader, göra anmälan därom hos länsstyrelsen, vid påföljd att han eljest skall hava förlorat sin talan.
Vad i fråga om ersättning eller lösen avtalats eller uppenbarligen förutsätts skola gälla mellan kronan och sakägare skall gälla jämväl mot den som efter det rätten till gottgörelse uppkom förvärvat sakägarens rätt i avseende å fastigheten.
Har ej överenskommelse träffats om ersättning enligt 30—33 §§ eller om inlösen av fastighet eller del därav och har icke den, som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen, jämlikt 38 § första stycket förlorat sin talan, åligger det honom att väcka talan mot kronan hos expropriationsdomstolen inom ett år från det laga kraft åkommit det beslut, varå anspråket grundas, vid påföljd att han eljest går rätten därtill förlustig.
Kronan äger, då fråga väckts om avsättande av naturreservat, vid expropriationsdomstolen väcka talan mot sakägare om fastställande av de villkor som vid beslut i ifrågavarande hänseende skola gälla beträffande ersättning eller inlösen. Kommer beslut av det innehåll som förutsatts vid expropriationsdomstolen icke till stånd inom ett år från det målet avgjorts genom lagakraftägande dom, skall domen ej längre vara bindande för parterna.
