omfattning byggnadsförbud skall meddelas, dels vid prövningen av tillstånds- och ersättningsfrågor enligt strandlagen. Vidare bör av strandplaneringen framgå vilka strandområden, som bör få upplåtas för tätare bebyggelse, antingen för sommarvistelse eller för permanent bosättning. Hur stränderna inom sistnämnda områden skall utnyttjas för skilda ändamål kan prövas först i samband med den detaljplanering enligt byggnadslagens regler, som måste komma till stånd innan bebyggelse medgives. En planläggning i angivna avseenden kommer att vara till nytta icke blott vid tillämpningen av strandlagen utan även vid tillämpningen av byggnadslagen. Den blir nämligen vägledande då det gäller att avgöra var och när tätbebyggelse får komma till stånd, icke endast inom strandområdena utan även i viss mån inom närliggande områden. Skall framdeles regionplan eller generalplan upprättas och innefatta säkerställande av markbehoven för friluftsliv och fritidsbebyggelse, kommer den verkställda strandplaneringen att belysa rådande förhållanden och därigenom väsentligt underlätta de avgöranden, som skall träffas i regionplanen eller generalplanen.
Beträffande planeringsbehovet ansågs det slutligen vid strandlagens tillkomst att detta behov icke alltid finge anses ådagalagt, varför planering borde ske endast i den mån länsstyrelsen funne detta påkallat av förhållandena.
Resultatet av den nu verkställda undersökningen stöder uppfattningen
att angivna riktlinjer för den översiktliga strandplaneringens bedrivande
är i allt väsentligt ändamålsenliga. Så till exempel har det icke ifrågasatts
från något håll att planeringen skulle ges rättsligt bindande former genom
allmän tillämpning av fastställd plan enligt byggnadslagen eller genom
tillskapandet av ett nytt rättsligt bindande planinstitut. I stället visar all
erfarenhet att en informell och vägledande planeringsform är att föredra.
Någon ändring på denna punkt föreslås därför icke av utredningen.
Emellertid framgår det också av undersökningsresultatet att strandplaneringen uppvisar en betydande eftersläpning i stora delar av landet. Länsstyrelserna har av olika skäl icke kunnat föranstalta om dylik planering i den utsträckning som varit önskvärd. Detta beror dock icke på riktlinjer för strandplaneringen utan på tillämpningssvårigheter. I flertalet fall anförs bristen på planeringsresurser såsom orsak till eftersläpningen.
Med hänsyn till den snabba utveckling av fritidsbebyggelsen som nu sker längs stränderna i stora delar av riket är det angeläget att planeringsfrågan tas upp till omedelbar prövning i all erforderlig utsträckning. Utredningen tillmäter denna fråga sådan vikt i dagens läge att den kräver kontinuerlig uppmärksamhet och efter hand nya överväganden. Särskilt i sådana delar av riket där frågan tidigare icke ägnats större uppmärksamhet men där exploateringen av stränderna nu ökar eller kan väntas öka måste en planering av stränderna igångsättas omedelbart och bedrivas med all kraft. För att bredda och effektivisera verksamheten är det enligt
16
