(linjekoncession) eller ledningsnät inom visst område (områdeskoncession). Inom sistnämnda områden erfordras dock linjekoncession för framdragande av större ledningar (i allmänhet med en spänning överstigande tio kilovolt).
Sedan naturskyddslagens tillkomst har en betydligt ökad hänsyn tagits till naturvårdssynpunkterna vid anläggandet av kraftledningar. Detta gäller speciellt i fråga om de stora stamlinjerna av riksomfattande karaktär. I dessa fall har den största stamlinjebyggaren — vattenfallsstyrelsen — föregått med gott exempel och på ett tidigt stadium av företagens planering samrått med naturvårdsrepresentanterna ute i länen. På grund av de invändningar mot en föreslagen sträckning, som därvid framförts med hänsyn till landskapsskyddet, har i många fall väsentliga och kostnadskrävande ändringar i linjedragningen verkställts. Ett liknande samrådsförfarande har även börjat tillämpas av andra linjebyggare, delvis av intresse att påskynda ärendets behandling i kommerskollegium.
Militära anläggningar, såsom befästningar, flygfält eller liknande, måste ofta lokaliseras till vissa strategiskt viktiga lägen, varvid naturvårdssynpunkterna måste vika. Om det däremot ifrågakommer val mellan alternativa lägen synes inverkan på landskapet och naturvårdssynpunkter i övrigt böra tillmätas större betydelse än vad hittills kunnat ske. Exploatering av natur för exempelvis skjutfält har enligt utredningens mening icke alltid skett med rimlig hänsyn till verkningarna ur naturvårdssynpunkt.
Ovanstående exemplifiering visar att gällande rättsmedel i naturskyddslagen icke är tillräckliga för att åstadkomma den fullständiga kontroll över arbetsföretagen som skulle erfordras för att förhindra eller mildra deras skadliga inverkan på landskapsbilden. Hittillsvarande erfarenheter pekar på att garantier för att föreskriven samrådsskyldighet iakttages säkrast kan vinnas i fall där företagets tillåtlighet prövas av myndighet.
Utredningen har emellertid funnit det orealistiskt att föreslå införande av en generell koncessionsplikt för alla ifrågavarande företag. Med instämmande i ovan refererade uttalanden ur förarbetena till naturskyddslagen anser utredningen det nämligen vara omöjligt att konkretisera alla de företag som härvid skulle komma ifråga. Lagens tillämpning skulle dessutom komma att medföra en orimlig arbetsbelastning för de beslutande myndigheterna. Därtill kommer att en fullständig kontroll över de vanligaste arbetsföretagen, bebyggelsen, icke har åstadkommits i byggnadslagstiftningen, varför en generell koncessionsplikt på andra arbetsföretag skulle te sig ologisk. I stället har utredningen valt att föreslå vissa partiella reformer i lagstiftningen för att komma till rätta med de allvarligaste formerna av arbetsföretag eller för att skydda vissa speciellt känsliga landskapspartier.
Den hittillsvarande samrådsskyldigheten vid utförande av arbetsföretag
17.
