Den här sidan har korrekturlästs
297

väsentliga är att stor omsorg nedlägges på de verkligt betydelsefulla ingreppen i natur och miljö.

En speciell fråga, som berörts i ett par remissyttranden, utgör den täktverksamhet som erfordras i samband med byggandet av allmänna vägar. Utredningen har icke funnit lämpligt föreslå att förekommande behov av täkter intas och i detalj redovisas i arbetsplanerna för vägarna. På detta stadium av projekteringen kan i regel icke behovet av fyllnadsmaterial i detalj förutses och för övrigt skulle ett utpekande vid denna tidpunkt av vissa fyndigheter föranleda en för det allmänna ogynnsam prisspekulation. Det torde i stället vara lämpligare att vägmyndigheterna i samråd med länsmyndigheterna verkar för en lämplig lokalisering av täkterna under arbetets gång, en uppgift som vägmyndigheterna numera har alldeles speciella förutsättningar att kunna åtaga sig. För de enskilda sidotagen, som kommer till utförande, bör plankravet i princip uppehållas. Länsstyrelsernas handläggning av dessa tillståndsfrågor får helt naturligt förutsättas anpassas i stort efter vad som kan anses rimligt för vägbyggnadsprogrammet i dess helhet. Utredningen har ansett sig med visshet kunna utgå från att vägväsendet kommer att fylla högt ställda anspråk i här berörda avseenden. — Liknande tillvägagångssätt är önskvärt även vid byggandet av skogsbilvägar och andra enskilda vägar.

Ett annat detaljspörsmâl, som berörts i remissyttrandena, är den gällande fastighetsindelningens betydelse för en rationell täktverksamhet. Uppenbarligen är i många fall parcelleringen så djup eller fastighetsindelningen i övrigt så irrationell, att en täktverksamhet, som helt bygger på den enskilde fastighetsägarens intressen och individuella önskemål, framstår som högst betänklig. Utredningen har övervägt att i samband med den pågående översynen av fastighetsbildningslagstiftningen aktualisera frågan om bildande av särskilda grussamfälligheter genom ett tvångsförfarande. Enligt utredningens mening skulle emellertid de värderingsförfaranden, som skulle behövas för att ex officio reglera delaktighet i en dylik samfällighet, bli mycket komplicerade. Utredningen har därför avstått från denna lösning. Enligt vad utredningen inhämtat kommer förslag om bildande av dylik samfällighet under frivillig medverkan av berörda sakägare att framläggas och det kan då vara skäl att först få någon erfarenhet hur ett frivilliginstitut verkar.

Med tanke på rådande ägosplittring i olika delar av landet lär det ej vara ovanligt att en täktfyndighet är uppdelad på flera fastigheter med skilda ägare på ett sådant sätt att en ur naturvårdssynpunkt acceptabel lösning knappast kan åstadkommas annat än under samverkan mellan samtliga berörda fastighetsägare. Som regel torde även tekniska och ekonomiska skäl tala för en sådan samverkan. I sådana fall bör enligt utredningens mening krävas en gemensam plan för hela täktområdet eller den mindre del därav som ur naturvårdssynpunkt lämpligen bör kunna exploateras för sig. Detta kommer till uttryck i 23 § lagförslaget på så sätt att tillstånd till täkt före-