318
ljutt eller på annat sätt störande eller skadar eller onödigt stör markernas vilda djur eller skövlar markernas bestånd av vilda växter.
Enligt vad tidigare anförts torde regler för ingripande mot överträdelser av bestämmelserna erfordras endast beträffande nedskräpningen. Nu föreliggande möjligheter till ingripande i efterhand med vitesföreläggande mot den som är ansvarig för nedskräpning eller osnyggande torde vara i behov av en viss skärpning. Utredningen har särskilt reagerat mot den begränsning av ansvaret som ligger däri att länsstyrelses åläggande att iordningställa efter nedskräpning eller osnyggande endast får ske i den mån detta icke är oskäligt betungande för den ansvarige. En sådan begränsning är oförenlig med ett modernt betraktelsesätt och bör därför utgå.
För närvarande gäller enligt 27 § naturskyddslagen som villkor för länsstyrelses rätt att ingripa vid nedskräpning och dylikt bl a att uppenbar fara för skada till person eller egendom uppkommit till följd av åtgärden. Enligt utredningens mening bör den begränsning, som ligger i kravet att faran skall vara uppenbar, ej bibehållas.
Den av länsstyrelsen i Hallands län (sid 76) föreslagna kompletteringen av vitesbestämmelserna med möjlighet för länsstyrelsen att vid tredska själv iordningställa platsen på den tredskandes bekostnad har övervägts av utredningen. Därvid har dock enligt utredningens mening icke framkommit så övertygande skäl för denna komplettering att utredningen funnit anledning föreslå densamma. Problemet med de övergivna bilvraken, som närmast föranlett det framförda förslaget, torde — enligt ovan — vara att anse såsom en övergångsfråga.
Gränsen mellan vad som är att betrakta såsom nedskräpning i lagens mening och verksamhet som utgör ett led i ett företags drift kan ibland vara svår att dra. Detta har föranlett viss osäkerhet vid naturskyddslagens tillämpning speciellt i fråga om behandlingen av bilvraken i naturen och de s k bilkyrkogårdarna. Svårigheterna i detta fall torde dock kunna lösas genom en i tillämpningen praktisk avgränsning av begreppet arbetsföretag. Genom undantagsbestämmelsen i naturskyddslagens 27 §, vilken bör bibehållas i naturvårdslagen, undvikes en i sammanhanget olämplig dubbelprövning.
De här behandlade särskilda bestämmelserna om uppträdandet i naturen återfinnes i 28 och 29 §§ av utredningens lagförslag.
8. Ersättningsfrågor
Allmänna synpunkter
Utredningens förslag till allmänna riktlinjer för naturvården innefattar en rad åtgärder som syftar till att säkerställa naturområden i tillräcklig omfattning för samhällets behov på längre sikt. Utgångsläget är att nu säkerställda naturområden är föga representativa ur kulturell synpunkt samt helt otillräckliga ur social synpunkt. Inte minst markanvändningen för fritids-
