Influensvärdet hänför sig uteslutande till förhållanden utanför skyddsområdet under det att de två övriga delvärdena hänför sig uteslutande till förhållanden inom detta område. Oftast kan man för övrigt räkna med bebyggelsevärde blott för en del av skyddsområdet och ett annat värde för återstoden. I den sistnämnda delen bortfaller marken som regel ur beräkningarna emedan markvärdet icke påverkas av byggnadsförbudet. Bebyggelsevärde för hela skyddsområdet kan komma ifråga endast om det har begränsad areal — exempelvis om det motsvarar en eller annan byggnadstomt eller består av en mindre ö eller holme.
Vid beräkning av här ifrågavarande intrångsersättning har den tidpunkt till vilken delvärdena hänföres stor betydelse. Bebyggelsevärdet utgör i förevarande sammanhang ett outtaget övervärde som enligt allmänna principer i byggnadslagen och strandlagen skall bestämmas vid den tidpunkt då inskränkningen i bebyggelserätten införes eller med andra ord vid den tidpunkt då länsstyrelsens förordnande om byggnadsförbud utfärdas. Eftersom flertalet nu gällande strandlagsförordnanden — som kommer att bevaras i Övergångsbestämmelser till den nya naturvårdslagen — utfärdats vid årsskiftet 1952/53 eller någon senare tidpunkt under 1950-talet är det i dessa fall denna tidpunkt som blir avgörande för bebyggelsevärdet. Vid denna tidpunkt har den på bebyggelserätt grundade realvärdestegringen avbrutits. Eftersom ersättningen skall utbetalas vid en senare tidpunkt — i samband med att byggnadsdispens vägras första gången — skall en framräkning ske med hänsyn till under mellantiden inträffad penningvärdeförändring. Detta är innebörden i gällande strandlag i vad avser fastställandet av bebyggelsevärdet och någon ändring på denna punkt föreslås icke av utredningen. Beträffande övriga två delvärden — jordbruks- och skogsvärdet eller motsvarande samt influensvärdet — medför länsstyrelsens förordnande ingen liknande inverkan. I dessa fall fortsätter realvärdestegringen trots — eller beträffande influensvärdet på grund av — att länsstyrelsen utfärdat ett byggnadsförbud för det aktuella skyddsområdet. Anledning saknas därför att förfara på annat sätt än att man tar hänsyn till denna realvärdestegring fram till tidpunkten för ersättningsberäkningens aktualiserande i samband med att byggnadsdispens vägras första gången. Detta överensstämmer också med byggnadslagens principer för beräkning av intrångsersättning i liknande fall. Av förarbetena till 3 § strandlagen vill det synas som om man där avsett att även realvärdeberäkningen i denna del skulle hänföras till tidpunkten för länsstyrelsens förordnande. Utredningen kan emellertid icke finna några bärande motiv för att upprätthålla en sådan från byggnadslagens värderingsprinciper avvikande regel i naturvårdslagstiftningen för framtiden. Utredningens förslag innebär därför att bestämmandet av de två här avsedda delvärdena skall hänföras till den senare tidpunkt då ersättningsfrågan aktualiseras eller med andra ord till den tidpunkt då byggnadsdispens vägras.
