givetvis förenkla befattningen med ersättningsfrågorna om avsevärt men kunde uttryckas generellt i exempelvis ett visst procenttal av den totala uttagbara täktvolymen. Som nämnts ovan är detta icke möjligt. Enligt utredningens mening kan inskränkningen dock gå långt utan att avsevärt men behöver föreligga. Inte ens om en stor del av en täktfyndighet måste lämnas orörd kan det hållas för visst att avsevärt men uppkommer med avseende å den berörda fastigheten.
Slutligen vill utredningen på nytt understryka angelägenheten av att täktregleringen betraktas och behandlas som en planeringsfråga av stor vikt. Den snabba samhällsutvecklingen kräver betydande årliga uttag av täktmaterial, främst grus av olika kvaliteter. Det kan icke komma i fråga att ur naturvårdssynpunkt hindra dessa uttag i sådan omfattning att viktiga behov icke kan tillgodoses. Detta är icke heller nödvändigt. Det är de planlösa ingreppen i naturen som måste hindras och enligt utredningens mening föreligger goda förutsättningar för att nå ett sådant resultat. De totala grustillgångarna är så omfattande att det i allmänhet måste vara möjligt att i rimlig omfattning tillgodose såväl naturvårds- som exploateringsintresset. Detta förutsätter emellertid snabba och effektiva inventerings- och planeringsåtgärder från länsstyrelsernas sida men också från grusnäringens egen sida. Därigenom bör det öppnas goda möjligheter att inrikta exploateringen på täktfyndigheter som kan friges helt och hållet ur naturvårdssynpunkt. Att sådana fyndigheter finns i stor mängd till och med i det känsliga uppländska landskapet framgår av ovan på sid 295 omnämnda utredning beträffande Uppsala län. Med en sådan inriktning av exploateringsverksamheten kommer kanske flertalet ersättningsfall att kunna undvikas. I de fall åter där partiella uttag kan medges ur naturvårdssynpunkt är det angeläget att täktregleringen betraktas icke som en ersättningsfråga utan som en förhandlingsfråga där man eftersträvar att nå fram till en täktplan som kan accepteras ur såväl naturvårds- som exploateringssynpunkt. Om detta är möjligt kommer även sådana ersättningsfall att bli sällsynta.
Arbetsföretag
Till skydd för landskapsbilden äger länsstyrelsen enligt 22 § lagförslaget förordna att viss typ av arbetsföretag icke må utföras inom visst område utan länsstyrelsens tillstånd. Där tillstånd meddelas kan det förenas med föreskrifter rörande företagets utförande som avser att minska dess skadliga inverkan på landskapsbilden. Som exempel på arbetsföretag av här ifrågavarande slag kan nämnas upplag, stängsel, luftledningar, murar, »drive-in»- biografer och golfbanor samt andra liknande anläggningar som icke är underkastade kontroll genom byggnadslagstiftningen eller annan särskild lagstiftning.
Förhindrandet eller ett långtgående reglerande av arbetsföretag inom om-
