respektive då naturvårdslagen trädde i kraft tagas till utgångspunkt vid löseskillingens bestämmande.
42 §.
Denna § innehåller enhetliga ansvarsbestämmelser som utformats efter mönster från 8 § strandlagen, 32 § naturskyddslagen och 147 § byggnadslagen. Sammanförandet av straffbestämmelserna i de nämnda lagarna har lett till vissa jämkningar i sakligt hänseende. Sålunda har i vad avser strandlagens ansvarsbestämmelse den där stadgade begränsningen i straffbarheten att gärningsmannen insett eller bort inse att förbudet enligt 1 § strandlagen ägt tillämpning på gärningen borttagits. Utredningen har ansett att de skäl som vid strandlagens tillkomst föranledde uppställandet av nämnda krav för straffbarhet numera, då strandlagens huvudsakliga innebörd i fråga om rätten till bebyggelse på stränderna hunnit växa in i allmänhetens medvetande, avsevärt förlorat i styrka och att anledning därför icke längre finnes att upprätthålla kravet i fråga. Om brott mot förbud som har motsvarighet i naturskyddslagen förövats under synnerligen försvårande omständigheter bör enligt utredningens mening fängelsestraff kunna utmätas, liksom fallet är beträffande gärningar av här ifrågavarande slag som är straffbelagda enligt strandlagen och byggnadslagen.
I andra stycket har, liksom i 29 §, det i 32 § naturskyddslagen stadgade kravet att faran för skada av nedskräpning skall vara uppenbar borttagits. Med hänsyn till penningvärdets förändring har böternas maximibelopp höjts till 500 kr.
43 §.
Denna § motsvarar 33 § naturskyddslagen.
44 §.
Bestämmelser i motsvarande ämne finnes i 9 § strandlagen, 34 § naturskyddslagen och 148 § byggnadslagen. Länsstyrelsen, som enligt utredningens förslag tilldelas väsentliga befogenheter på naturvårdens område, har alltid möjlighet att begära handräckning genom att för ändamålet anlita allmän åklagare. Enligt utredningens mening finnes ej skäl att bibehålla den självständiga rätt att begära handräckning som enligt nuvarande lagstiftning tillkommer länsarkitekt, byggnadsnämnd och byggnadsinspektör. Om myndighet eller tjänsteman som har att bevaka naturvårdsintressen finner anledning till sådan åtgärd synes med den nu föreslagna organisationen den naturliga gången vara att vederbörande gör hänvändelse i ärendet till länsstyrelsen.
45 §.
Bestämmelser angående de frågor som avhandlas i §:en återfinnes i 10 § strandlagen samt 35 och 86 §§ naturskyddslagen.
