problem skulle uppnås genom att det villkor som nu förekommer enligt 20 § statsbidragskungörelsen (SFS 793/52) — »skyldighet för väghållarna att icke utan länsstyrelsens medgivande avstänga vägen för trafik» — utsträckes att omfatta all bidragsgivning till enskild väghållning i samtliga statsbidragsförfattningar. Ändringen skulle innebära den nyheten att även enbart statligt byggnadsbidrag skulle medföra hinder mot att avstänga vägen för trafik utan länsstyrelsens tillstånd. Om detta i sin tur medför ökad trafik i sådan utsträckning att underhållet fördyras får detta föranleda att väghållaren söker statligt bidrag även till det årliga underhållet.
Detta problem synes — i varje fall beträffande skogsbilvägarna — komma att upptas till behandling av den nyligen tillkallade utredningen rörande den statliga bidrags-, låne- och kreditgarantigivningen till produktionsfrämjande åtgärder till förmån för det enskilda skogsbruket. I direktiven till nämnda utredning framhåller nämligen departementschefen att utredningen bör till prövning upptaga den av 1962 års riksdag i skrivelse den 23 februari 1962 (nr 73) berörda frågan, huruvida stöd till skogsvägbyggnad bör förbindas med villkor att allmänheten äger trafikera vägen.
Slutligen bör i samband med de enskilda vägarna även något beröras
lokaliseringssynpunkter. Enskilda väglagen innehåller ingen motsvarande
bestämmelse till vägstadgans 15 § om vad som skall iakttagas vid vägs
inpassning i landskapet. Detta har i vissa påtalade fall föranlett en ur
naturvårdssynpunkt mindre lämplig vägsträckning. Enligt utredningens
mening är dock icke problemet av den storleksordningen att några
speciella åtgärder behöver vidtagas för närvarande utöver vad som är
möjligt enligt de tidigare behandlade reglerna om arbetsföretag i allmänhet
(sid 256). Därest mer avgörande missförhållanden skulle uppstå i framtiden
bör dock lämpligen naturvårdsmyndigheten i samråd med de myndigheter
som handhar bidragsgivningen till de enskilda vägarna, framlägga förslag
om erforderliga åtgärder, eventuellt såsom villkor för erhållande av bidrag
till vägbyggnad.
3. Skogsvårdslagen m m
På senare tid har det i flera sammanhang gjorts gällande att skogsvårdslagen skulle vara naturvårdsfientlig bl a därigenom att den skulle utgöra hinder mot bibehållande av exempelvis ängs- och hagmarker, där detta skulle vara önskvärt ur landskapsvårds- eller miljösynpunkt. Kritiken har ibland gått ännu längre och hävdat att skogsvårdslagen vilar på felaktiga naturvetenskapliga förutsättningar. De bestämmelser i skogsvårdslagen,
