De undersökningar, som föregått den förenämnda överenskommelsen, har företagits i rent administrativ ordning och har syftat till en översiktlig plan för i första hand utbyggnaden av den staten tillhöriga vattenkraften med hänsyn till naturvårdsintresset. Detta slag av förberedande utredningsarbete — som närmast är hänförligt till gruppen a — torde bl a resultera i att vissa objekt över huvud icke aktualiseras i vattendomstol. I ett konkret fall, vattensystemet Virihaure, Vastenjaure m fl sjöar, har överenskommelsen haft den praktiska effekten, att vattnen i fråga kunnat intagas i nationalparken Padjelanta, d v s givits det högsta skydd mot exploatering som gällande lagstiftning över huvud medger. Beträffande de objekt, som i överenskommelsen karakteriserats som »erforderliga för vattenfallsstyrelsens aktuella utbyggnadsplan», torde man ha anledning förutsätta att deras tillåtlighet med hänsyn till verkningarna ur naturvårdssynpunkt icke kommer att ifrågasättas från det allmännas sida, då frågan kommer upp till behandling i vattendomstol.
Vissa naturundersökningar aktualiseras som förberedelse för vattenmål. Förfarandet regleras närmare i K K 24 april 1953 angående förberedelse av vissa företag enligt vattenlagen. Kungörelsen âsyftar i första hand att beträffande vissa större, närmare angivna typer av företag åvägabringa en överläggning mellan företagaren å ena sidan och de myndigheter och organisationer, som har att bevaka av företaget berörda allmänna intressen, å andra sidan rörande företagets huvudsakliga planläggning m m. Enligt 5 § andra stycket kungörelsen ankommer det på kammarkollegiet att efter samråd med vattenrättsdomaren föranstalta om sådan särskild utredning, som kan anses erforderlig med hänsyn till företagets planering ur allmänna naturskyddssynpunkter. I samband med förberedelserna för ett vattenmål kan även förekomma att sökandeparten föranstaltar om utredning för bedömning av företagets tillåtlighet i naturvårdshänseende med begagnande av möjligheten att enligt 14 kap 5 § 2 mom vattenlagen i förväg få opartisk sakkunnig förordnad. De nämnda slagen av naturundersökningar torde i huvudsak kunna hänföras till grupp a.
Sedan ett vattenmål anhängiggjorts kan ytterligare material i naturvårdsfrågor tillkomma såväl genom parter som genom sakkunniga, vilka förordnats av vattendomstolen eller vattenrättsdomaren med stöd av 11 kap 45 § vattenlagen. Sådana utredningar kan göras både för att erhålla ytterligare underlag för bedömningen av tillåtlighetsfrågan och i syfte att få fram förslag hur nya anläggningar skall kunna inpassas i landskapet på ett estetiskt tilltalande sätt, hur olika förfulande ingrepp i övrigt skall kunna neutraliseras o s v, således åtgärder av typen a och b. I detta skede kan även undersökningsarbeten av typen c bli aktuella.
Vad angår ordningen för naturvårdsfrågornas behandling i vattenmål åligger det enligt särskilda stadganden kammarkollegiet att i sådana mål föra talan för tillvaratagande av viss bygds intressen eller eljest för bevakan-
