råd med vattenrättsdomaren föranstalta om sådan särskild utredning som kan anses erforderlig med hänsyn till företagets planering ur allmänna naturskyddssynpunkter. Föreskrift härom föreslås införd i 5 § andra stycket förberedelsekungörelsen. I fråga om dylik utredning synes samråd även böra ske med kammarkollegiet och företagaren. Underrättelse om företaget bör tillställas nämnden genom länsstyrelsens försorg.
Den föreslagna ordningen innebär ej någon ändring i kammarkollegiets nuvarande uppgift i vad avser bevakningen av naturskyddsintresset i vattenmål. För utförandet av talan vid vattendomstol erfordras juridisk expertis av just den art som är representerad i kammaradvokatfiskalsämbetet och som torde böra sammanhållas där på grund av de många viktiga övriga uppgifter, som åvilar ämbetet.
Som förut nämnts har kammarkollegiet hittills vänt sig till samfundet för hembygdsvård, svenska naturskyddsföreningen och vetenskapsakademien vid behov av sakunderlag för talans utförande. Detta sammanhänger med att de nämnda organen i naturskyddslagens tillämpningskungörelse angivits som sakkunnigorgan. Sistnämnda bestämmelser erfordras ej längre, sedan en central naturvårdsinstans inrättats. Det bör dock självfallet alltjämt stå kollegiet fritt att höra de intressen kollegiet finner lämpligt. Yttrande bör uppenbarligen även kunna begäras från naturvårdsnämnden. Härvid bör dock uppmärksammas att det med hänsyn till nämndens föreslagna funktion som sakkunniginstans för vattendomstolarna synes angeläget att sådana yttranden endast infordras i begränsad omfattning och att de yttranden som avgives inskränkes till att avse faktiska förhållanden. Särskilt i fall då utfärdande av sakkunnigförordnande jämlikt 11 kap 45 § vattenlagen är att förvänta i målet synes kollegiet böra undvika att självt vända sig till nämnden. Har så skett torde det nämligen — trots nämndens ställning som självständigt statligt fackorgan — med hänsyn till innehållet i 40 kap 2 § rättegångsbalken ofta framstå som mindre lämpligt att naturvårdsnämnden förordnas som sakkunnig i målet. Enligt utredningens mening bör naturvårdsnämndens huvudsakliga uppgift i anhängiggjorda vattenmål vara att tjänstgöra som sakkunniginstans åt vattendomstolarna. Då sakkunnigförordnande ifrågakommer, torde detta i allmänhet komma att meddelas i ett tidigt skede av målet. Kammarkollegiet — som har möjlighet att hos vattendomstolen begära att sakkunnig i naturvårdsfråga förordnas i målet för den händelse förordnande ej utfärdas ex officio — kan, sedan naturvårdsnämndens yttrande inkommit, i likhet med övriga parter använda detta som underlag för sin argumentation vid domstolen. I fråga om sådana större företag som omfattas av förberedelsekungörelsen måste viss utredning i förevarande hänseende i regel antagas stå till parternas förfogande genom den utredning nämnden på detta stadium skall föranstalta om.
Redan av 2 § förslaget till naturvårdslag framgår att statens naturvårdsnämnd skall representera högsta sakkunskap under Kungl Maj:t på natur-
26
