Den här sidan har korrekturlästs

414

D. Förvaltningskostnader m m

Den fjärde gruppen av sakkostnader inom naturvården avser naturobjektens iordningställande, vård och förvaltning. I samband härmed uppkommer även vissa administrationskostnader.

Vad beträffar naturobjekt i kronans ägo har domänstyrelsen hittills förvaltat nationalparkerna och domänreservaten. Vidare har styrelsen tagit initiativet till fritidsskogar på kronoparkerna. Erfarenheterna på dessa områden är enbart goda och enligt utredningens uppfattning bör domänstyrelsen bibehållas vid dessa uppgifter och i framtiden även omhänderha naturreservat i kronans ägo. Domänverket har en förvaltningsapparat uppbyggd, som täcker hela landet och innehåller sakkunnig personal med lämplig stationering. Det torde under dessa omständigheter icke vara möjligt att ordna en lämplig förvaltning billigare och bättre än genom domänverket. Liksom hittills bör förvaltningskostnaderna bestridas av domänverkets driftmedel enligt Kungl Maj:ts närmare bestämmande.

Enligt utredningens målsättning bör i framtiden ett stort antal naturreservat avsättas för allmän disposition. Därest reservat på grund av förutsatt intensivt utnyttjande därvid förvärvas med äganderätt anser utredningen önskvärt att de i avsevärd utsträckning överförs i kommunal ägo. Därvid bör helt naturligt kommun eller grupp av kommuner även övertaga ansvaret för vård och förvaltning i enlighet med de bestämmelser länsstyrelsen utfärdar.

Åtskilliga reservat kommer emellertid, enligt vad tidigare anförts, att stanna i markägarens hand. Det är under dylika förhållanden ibland även lämpligt att markägaren ombesörjer vården. Ofta behöver han då sakkunnig hjälp. Om emellertid markägaren icke är bosatt på platsen kan en särskild förvaltare eller tillsyningsman behöva anlitas. Även denne torde ofta behöva sakkunnig hjälp. Sakkunskapen bör i de flesta fall lämpligast kunna tillhandahållas av skogsvårdsstyrelsen i länet. Även denna organisation har en väl utbyggd lokalförvaltning med länsskogvaktare stationerade ute i bygderna, som är väl förtrogna med uppgiften i fråga. Även skogsvårdsstyrelsernas ifrågavarande hjälp för naturobjektens förvaltning och vård bör enligt utredningens mening lämnas kostnadsfritt såsom tjänsteuppdrag. Uppgiften sammanhänger mycket nära med skogsvårdsstyrelsens ordinarie tjänsteåligganden och en detaljdebitering av tjänster mellan två statliga organ torde icke tjäna något väsentligt ändamål, helst som här ifrågavarande förrättningar i regel torde kunna kombineras med annan tjänsteresa. Skogsvårdsstyrelses biträde åt kommun i dess egenskap av ägare till naturreservat torde däremot i förekommande fall få debiteras enligt gängse normer.

Förvaltningen medför emellertid även en rad sakutgifter, ett förhål-