426
Föreningen har vid utarbetandet av här följande förslag försökt att beakta dessa synpunkter.
B. Accisens beräkning
Accisen bör beräknas pá omsättningen av de material, som komma att beläggas med accis (se vidare nedan under F.), och i omsättningen bör inräknas såväl material, som har försålts, som material, som exploatörerna ha använt för egna behov. Vid försäljning bör accisen uttas i första försäljningsledet. Ur fyndigheterna uttagna material, som ha lagerförts av exploatörerna, böra accisbeläggas först när de ha försålts eller tagits i bruk.
Man har att välja emellan att ange omsättningen i försäljningsvärde eller i materialkvantitet. Båda sätten ha fördelar och nackdelar.
Försäljningsvärdet är i detta ifall icke ett entydigt begrepp beroende på att grus- och liknande material försäljas såväl för avhämtning av kunderna vid grustagen som utkörda till förbrukningsplatserna genom exploatörernas försorg. I det senare fallet ingår alltså transportkostnader i försäljningspriset och dessa transportkostnader variera med transportsträckornas längd. Många gånger är transportkostnaden större än priset på varan i grustaget. Om accisen skulle beräknas på det fakturerade beloppet, skulle den alltså bli större, om exploatören säljer varan vid förbrukningsplatsen än om han säljer den vid grustaget för avhämtning. Man skulle kunna tänka sig, att man — för att undvika denna olikhet vid beräkningen av accisen — vid leveranser vid förbrukningsplatserna droge transportkostnaderna från försäljningspriset, men ett sådant förfarande skulle medföra ett tidsödande och kostnadskrävande arbete. Det skulle dessutom vara svårt att med hänsyn till de många omständigheter, som kunna inverka på prissättningen vid leverans på förbrukningsplatserna, göra en rättvis fördelning mellan material- och transportkostnadernas andel i försäljningsprisen. Särskilt gäller detta i de ofta förekommande fallen, då grusexploatören är ett åkeriföretag, som kombinerar grusleveranserna med transportåtaganden av andra slag för kundernas räkning till vilka hänsyn tages vid prissättningen av grusleveranserna. Värderingen skulle komma att bli godtycklig och svårkontrollerbar. Om försäljningssummorna hade kunnat användas som bas för accisberäkningen, hade man vunnit den fördelen, att accisen automatiskt hade kommit att varieras efter de olika materialens skiftande enhetsvärden. Olägenheterna äro emellertid för stora för att uppvägas av denna fördel.
Det synes därför vara att föredraga, att accisen beräknas på materialmängden, trots att även härvid vissa svårigheter att uppnå en full rättvisa uppstå. Grus- och makadammaterial levereras i vissa fall efter vikt och i andra fall efter volym. Om accisen fastställes till ett visst belopp per ton, måste således en omräkning ske i de fall, då försäljningen sker efter volym. Volymvikten är olika för de olika grus- och makadamkvaliteterna och kan dessutom variera för olika mineralslag och i ännu högre grad, särskilt ifråga om finkorniga kvaliteter, beroende på fuktighetshalten. Volymvikten för en enkornig naturfuktig finsand kan sålunda vara 1.2 eller något mindre, men kan för vissa singel- och makadamkvaliteter ligga mellan 1.8 och 2.0. Man kan emellertid, utan att för stor orättvisa begås, använda volymvikten 1.5 vid omräkning från volym- till viktmått för sand-, grus-, singel- och makadammaterial. Så sker för närvarande inom vår förening vid beräkning av medlemmarnas avgifter till föreningen, vilka äro baserade just på de materialkvantiteter, som lämpligen skulle kunna ligga till grund för en accisberäkning. Det är mest praktiskt att accisen anges till ett visst belopp per ton för såväl sand-, grus-, singel- och makadammaterial, som för övriga stenmaterial av olika slag.
