Den här sidan har korrekturlästs

434

förmån i förhållande till dem som icke har möjligheter att bygga. Genom exploateringen utsläckes nämligen i regel en tidigare på platsen gällande allemansrätt. Utredningen hänvisar i detta avseende till de »hemfridszoner», som enligt utredningens uppfattning bildas kring ett boningshus och som närmare berörts i kap 9. Det skulle därför icke vara ur samhällelig synpunkt orimligt, att rätten att bygga belades med en avgift i syfte att inom samma större region säkerställa en fri natur. Om avgiftsmedlen i fråga återfördes till samma trakt skulle ägaren av fritidsfastigheten ofta få direkt nytta av dem och värdet på hans fastighet öka.

På nu anförda grunder anser utredningen det skäligt att fritidsbebyggelsen avgiftsbelägges för sociala naturvårdsändamål. Utredningen har erfarit att vissa kommuner redan börjat praktisera en dylik exploateringsavgift, men på ganska lösa grunder. Det finns därför en särskild anledning att ge anordningen stadga. Avgiften bör i princip koncentreras till fritidsbebyggelse. För den permanenta bebyggelsen bör naturvårdsintresset här som i andra sammanhang vika.

Det har framgått av den förda diskussionen att det i första hand är i de tättbefolkade delarna av landet som utredningen anser avgiften berättigad. Det bör nämligen samtidigt föreligga ett påtagligt exploateringsintresse och ett lika påtagligt behov av fria naturområden. I och för sig vore det en tänkbar lösning att man i en författning angav, inom vilka län eller kommuner avgiften skulle gälla. En sådan reglering skulle emellertid sannolikt bli besvärlig, i det tid efter annan nya områden skulle behöva föras in under regleringen. Utredningen har i stället stannat för att föreslå en annan lösning, som fångar det väsentliga i syftet med avgiften, nämligen att denna anknyts till fastställelse av byggnadsplaner för fritidsändamål samt till dispenser från byggnadsförbud enligt 109 § första stycket byggnadslagen och till tillstånd till bebyggelse inom område för vilket gäller förordnande enligt 17 eller 19 § naturvårdslagen, där dessa beslut avser bebyggelse för fritidsändamål. Härigenom blir det även möjligt att åstadkomma en enkel administration av avgiftsuppbörden. Bortsett från visst undantag kräver nämligen samtliga nämnda åtgärder beslut av länsstyrelsen. Undantaget utgöres av det hittills sällsynta fallet att länsstyrelsen till byggnadsnämnd delegerat befogenheten att medgiva undantag från byggnadsförbud enligt 109 § byggnadslagen och dispens från sådant förbud beviljas för uppförande av fritidshus. Även i sådant fall synes avgiften böra fastställas av länsstyrelsen, som för detta ändamål bör få del av byggnadsnämndens beslut och övriga handlingar i ärendet.

Avgiften bör beräknas efter det antal för fritidsändamål avsedda bostadsenheter som länsstyrelsen beräknar komma att uppföras på grund av beslutet om fastställande av byggnadsplan eller om dispens från byggnadsförbud. Med bostadsenhet bör i detta sammanhang förstås familjebostad med därtill eventuellt hörande uthusbyggnader. gäststuga etc. Radhusbyggnad