FJÄRDE KAPITLET
Allmänna erfarenheter och önskemål rörande naturvården
A. Inledning
För att erhålla ett första underlag för sitt arbete har utredningen genom cirkulärskrivelse den 6 februari 1961 inhämtat länsstyrelsernas allmänna synpunkter och önskemål rörande naturvårdsarbetets målsättning och behov för framtiden. I detta sammanhang ställdes även vissa konkreta frågor, som utredningen var intresserad av att få närmare belysta. Skrivelsen till länsstyrelserna har även i orienterande syfte delgivits ett 60-tal myndigheter och organisationer, vilka i sammanhanget beretts tillfälle att inkomma med de allmänna synpunkter och önskemål, som med hänsyn till deras verksamhetsområde var av särskild betydelse och av beskaffenhet att böra beaktas redan i fråga om den allmänna målsättningen. — Detta material redovisas i det följande i detta kapitel.
B. Allmänna synpunkter på naturvårdens mål och medel
Länsstyrelserna har genomgående visat stort intresse för naturvårdsarbetets principiella inriktning. Som exempel härpå må anföras följande uttalande av länsstyrelsen i Uppsala län:
De naturvetenskapliga intressena torde från början ha varit det huvudsakliga motivet för naturskyddslagstiftningens tillkomst, och fredningen av naturvetenskapligt värdefulla områden och föremål bör även i fortsättningen ha en framträdande plats i naturvårdsarbetet. Genom den allt snabbare omvandlingen av natur och landskap, som blivit följden av modern teknik och ändrad hushållning, blir nämligen risken allt större för att viktiga typer av forskningsobjekt helt försvinner och således undandrages framtida naturvetenskaplig forskning.
I vissa fall kan avspärrning erfordras i fråga om vetenskapligt motiverade naturminnesområden. Även om detta i vissa fall är ofrånkomligt bör inskränkningarna i allmänhetens rätt att utnyttja dylika områden icke göras rigorösare än absolut nödvändigt. I flera fall, särskilt beträffande större områden, kan vetenskapens och frilufslivets intressen med fördel förenas.
En viktig uppgift för det framtida. naturvårdsarbetet blir bevarandet av delar av det gamla kulturlandskapet, vilket genom omläggningen av jordbruksdriften riskerar att helt försvinna. Denna landskapstyp utgör ett omistligt drag i den svenska naturen och torde vara den naturliga miljön för många av de fasta fomlämningarna. Ett nära samarbete bör ske mellan naturvård och kulturminnesvård
