I följande översikt av de förekomster av malmer och ekonomiskt viktiga mineral, som för närvarande är kända i Norrbottens län, har beskrivningen av fyndigheterna gjorts mycket korfattad.[1] För ett stort antal förekomster anges endast läget (jfr även härvid intagen karta över malm- och mineralförekomster i Norrbottens län). De geologiska förhållandena vid fyndigheten är i regel icke närmare beskrivna. Däremot anges om fyndigheten varit föremål för brytning samt i viktigare fall ägaren, om förekomsten icke tilhör staten. För en del fyndigheter har medtagits malmarea, malmtillgång och malmhalter, vilka uppgifter dock måste behandlas med största försiktighet, då de ofta bygger på ett bristfälligt underlag. Den nuvarande kännedomen om flertalet malm- och mineralförekomster i länet är nämligen ringa beroende på att i regel endast ofullständiga undersökningar utförts. Detta gäller dock givetvis icke de fyndigheter där brytning pågår eller beslutats. Bortsett från dessa fält saknas i det närmaste helt systematiska undersökningar, som kan läggas till grund för en realistisk bedömning av fyndigheternas ekonomiska värde. En stor del av förekomsterna är sålunda kända enbart genom geologiska karteringar vilka delvis är mycket översiktiga. I vissa fall har karteringarna åtföljts av sporadiska provtagningar för bedömning av metallhalterna. Även järnmalmerna — vilka så vitt nu kan bedömas har det största ekonomiska värdet av länets samtliga malm- och mineralfyndigheter
- ↑ För mera detaljerade beskrivningar av förekomsterna hänvisas till litteraturen inom området. Uppgifter beträffande järnmalmerna återfinnes i Geijer. P — Magnusson, N.H. (1952). «The iron ores of Sweden» Symposium sur le gisements de fer du monde, XIX congrès Géologique International; «Malmkommissionens slutbetänkande, utredning angående nyttiggörandet av statens norrländska malmfyndigheter» (SOU 1924:32) och Frietsch, R., «Järnmalmsförekomster inom Norrbottens län», Bilaga 2. För övriga malm- och mineralförekomster hänvisas till Ödman, O.H. (1957), «Beskrivning till berggrundskarta över urberget i Norrbottens län», SGU ser. Ca nr 41; Geijer, P. (1931), «Berggrunden inom malmtrakten Kiruna—Gällivare—Pajala», SGU ser C nr 366 och Tegengren, F. R. (1924), «Sveriges ädlare malmer och bergverk», SGU ser. Ca nr 17. Uppgifter beträffande karbonatstenarna återfinnes i Svenonius, F. (1916), «Norrbottens läns kalkstensförekomster från praktisk och särskilt agrikulturell synpunkt», SGU ser C nr 269 och «Utredning rörande det svenska jordbrukets kalkförsörjning», rapport från SGU 1931.
