december 1958, måste situationen i Norrbotten anses vara av så allvarlig natur, att den påkallar särskilda, ytterligare åtgärder från statsmakternas sida för att tillgodose länets aktuella, såväl som dessa långsiktiga investeringsbehov. Såsom ett särskilt oroande moment finns det skäl att peka på den fortgående försämringen av kommunernas finanser.
För att komma till rätta med det paradoxala förhållandet att Norrbotten med hänsyn till naturtillgångarna är landets rikaste län, men samtidigt det fattigaste för sin egen befolkning, måste långsiktigt verkande åtgärder vidtagas i stor omfattning. För att möjliggöra detta fordras en plan — en Norrbottenplan — och ett förverkligande av denna. Planens syfte är att genom ekonomiskt välgrundade åtgärder och ett rationellt utnyttjande av länets arbetskraftsresurser och naturtillgångar vidareutveckla dess näringsliv och att därigenom skapa varaktiga försörjningsmöjligheter för länets befolkning.
Norrbottenplanen utarbetas av länsstyrelsen med biträde av särskilda sakkunniga och berörda expertorgan. Planen utgör för närvarande en ram, som efter hand avses komma att inrymma investerings- och åtgärdsplaner för skilda avsnitt av länets näringsliv och därmed sammanhängande frågor. Situationen kräver koncentration kring spörsmål, som är av väsentlig betydelse för utvecklingen av näringslivet.
På detta sätt kommer Norrbottenplanen att successivt växa fram till en helhet. Det även under normala kon junkturer allvarliga sysselsättnings- och försörjningsläget i länet tillåter sålunda inte att framläggandet av olika led i planen uppskjutes i avvaktan på att hela planen ,slutförts.
I det följande skall några för sammanhanget betydelsefulla och delvis redan fullföljda led i Norrbottenplanen behandlas i korthet.
Vägar
Inom ett skogslän som Norrbottens med dess stora avstånd och glesa bebyggelse spelar transportförhållandena en central roll. En upprustning av länets eftersatta allmänna vägnät utgör därför nyckeln till en rationell utveckling av länets näringsliv i allmänhet och dess skogsbruk i synnerhet.
I sin framställning till Eders Kungl. Maj:t den 19 december 1958 har länsstyrelsen, utöver anslag enligt löpande planer för medelstilldelningen till det allmänna vägväsendet, hemställt om ett särskilt årligt anslag av 13,3 milj. kronor för upprustning av vissa länsvägar med hög intensitet av virkestransporter och annan tung nyttotrafik. Vägarna i fråga ligger inom länets sydöstra del, dit huvuddelen av Norrbottens bebyggelse och industri är koncentrerad. En förstärkning av dessa vägar skulle därför inte bara komma den tunga trafiken till godo utan bli till gagn för näringslivet i dess helhet.
