Den väntade ökningen av efterfrågan på malm kan komma att medföra krav på att inventeringsresultaten blir tillgängliga snarast möjligt. Om marknadsandelen för den svenska malmen på den internationella, särskilt den europeiska marknaden delvis skulle gå förlorad på grund av bristande produktionsresurser, skulle det bli mycket svårt och dyrbart att återvinna densamma. Mot denna bakgrund och med hänsyn till järnmalmsinventeringens förut berörda betydelse för näringslivets utveckling i Norrbotten är det nödvändigt att inventeringen genomföres så snabbt som möjligt. Det är vidare angeläget att inventeringsresultaten ställes till förfogande för planeringsarbetet allteftersom de framkommer.
Det inventeringsprogram som beskrivits i det föregående är avsett att genomföras under tioårsperioden 1963—1972 men förutsätter möjlighet till viss forcering efter fyra till fem år. Någon förlängning av tiden för genomförandet av de undersökningar, som ingår i programmet, bör icke komma i fråga. Fastmera är en forcering av programmets genomförande önskvärd utöver den som förutsättes kunna ske efter de första fyra till fem åren. Utredningen har därför övervägt möjligheterna härtill. Dessa har dock befunnits vara ringa, främst beroende på den knappa tillgången på kvalificerad geologisk och geofysisk personal. Rent tekniskt skulle visserligen en tidsvinst kunna uppnås, om de resurser som statsmakterna under en följd av år ställt till SGU:s förfogande för prospektering av kismalmer inom Skellefte-fältet och i fjälltrakterna kunde omdisponeras till järnmalmsinventeringen. En dylik åtgärd är emellertid icke tillrådlig bl. a. emedan landet icke är självförsörjande i fråga om de metaller, främst koppar, som utvinnes ur kismalmerna, och det i hög grad är angeläget att söka öka våra knappa, för folkhushållet viktiga tillgångar på kopparhaltiga malmer. Ej heller torde en samordning av statliga och enskilda prospekteringsresurser erbjuda möjligheter till en sådan forcering av inventeringen, att tiden för genomgång av de områden, som i första hand bör undersökas, skulle kunna i nämnvärd mån förkortas.[1] Utredningen har därför funnit sig böra acceptera den undersökningstid som det presenterade inventeringsprogrammet förutsätter.
Utredningen vill avslutningsvis anmärka att frågan om en utsträckning av inventeringsprogrammet till att omfatta även andra delar av Norrbottens län än dem, som enligt utredningens förslag i första hand bör bli föremål för prospektering, torde böra upptagas till prövning i ett senare skede, då resultaten av den nu förordade inventeringen börjar kunna överblickas. Under inventeringens gång torde även frågan om en utvidgning av lokalprospekteringen till andra fyndigheter än dem som innefattas i inventeringsprogrammet få övervägas.
- ↑ Jfr vad utredningen nedan under 8 kap. anför — i specialmotivering till utkast till 2 § lag med särskilda bestämmelser om inmutning inom Norrbottens län — rörande organiserad samverkan mellan dem som önskar deltaga i framtida prospekteringsverksamhet i länet.
