i ett annat sammanhang. Däremot har utredningen icke ansett sig kunna undgå att överväga vissa mindre genomgripande lagstiftningsåtgärder inom ramen för vårt nuvarande gruvrättsliga system.
Utredningen vill i förevarande sammanhang särskilt betona, att vissa tendenser kan skönjas i Norrbotten till en splittring av gruvrättigheterna, som från exploateringssynpunkt kan skapa svårigheter i framtiden. För att belysa detta har härvid såsom Bilaga 4 fogats en karta över de gruvrättsliga förhållandena inom Vittangiområdet i Norrbottens län, sådana dessa förhållanden gestaltade sig den 6 juli 1962. Framhållas må, att av det stora antalet inmutningar kommer med största sannolikhet endast en ringa del att leda till utmål. Även med hänsyn tagen härtill och med beaktande av att något eller några utmål kan komma att förfalla eller att samarbetsavtal kan komma att träffas, torde kartan väl illustrera problemställningen. Samtidigt vill utredningen emellertid betona, att den genom att välja ett exempel från Norrbotten ingalunda velat utmärka förevarande problem såsom en speciell Norrbottensfråga. Problemet torde även ha aktualitet inom andra delar av vårt land. Mot denna bakgrund framstår det som särskilt önskvärt, att regler tillskapas som kan möjliggöra för därav intresserade att i låsta situationer få till stånd en bättre ordning. Sådana regler skulle enligt utredningens mening kunna bli till gagn såväl för gruvrättsägarna själva som för gruvnäringen såsom sådan och därmed för hela samhället.
Bland de lagstiftningsuppgifter inom den svenska gruvrättens område, som må vara påkallade för att bota de nu antydda bristerna i gällande rätt, framstår enligt utredningens mening tillskapandet av lagregler som syftar till undanröjande av bestående olägenheter i det inbördes förhållandet mellan innehavare av närbelägna mineralfyndigheter såsom särskilt angeläget.
Inom andra rättsområden finnes exempel på regler för motsvarande situationer. Sålunda stadgas i 46 § byggnadslagen att, om särskilda delar av en tomt är i olika ägares hand, ägare av sådan tomtdel skall vara berättigad att lösa återstoden av tomten. I samma paragraf uppställes också regler om rätten till företräde, när flera finnes som vill lösa. Utredningen vill också erinra om vattenlagens regler i fråga om tillgodogörande av strömfall tillhörigt flera ägare, vilka icke förenat sig om att bygga ut fallet gemensamt. För dessa situationer innehåller 2 kap. 5-7 §§ nämnda lag regler om tvångsrätt för falldelägare att lösa eller mot ersättning tillgodogöra sig återstående falldelar. Som förutsättning härför skall gälla, att det gemensamma tillgodogörandet av hela den till utbyggnad ifrågasätta fallsträckan innebär en väsentlig ekonomisk eller teknisk fördel. Bestämmelserna har tillkommit bl. a. för att underlätta den koncentrering av vattenkraften till större byggnadsenheter, som ansetts utgöra en av den moderna vattenbyggnadskonstens mest betydelsefulla uppgifter.[1]
- ↑ Bet. 1917 med förslag till vattenlag m. m., s. 213.
