68
maj 1895 angående vad till fast egendom är att hänföra) som rätt till mark, vilken gruvinnehavaren må ha erhållit med stöd av 33 eller 34 § gruvlagen. Vad särskilt angår anrikningsverk bör sådan anläggning kunna inlösas om den är uppförd i direkt anslutning till gruva som skall lösas och huvudsakligen avser att anrika endast produkter från denna. Jämväl till förmån för gruvan förvärvade rättigheter, såsom servitut och rätt till elektrisk kraft, skall lösas. I lösenmedgivandet bör angivas i vad mån dylika rättigheter och annan egendom skall ingå i inlösen. Den tidigare innehavaren av inmutningsrätten bör å sin sida äga påkalla utvidgning av inlösningen till annan egendom än den medgivandet till inlösen avser. Möjlighet härtill finnes enligt 3 §.
I överensstämmelse med vad som gäller enligt expropriationslagen bör det ankomma på Kungl. Maj:t i statsrådet att meddela tillstånd till inlösen enligt förevarande lag. Det torde tillkomma handelsdepartementet enligt stadgan den 29 juni 1950 (nr 401) angående statsdepartementen (se SFS 1958:113) att handlägga ärende av ifrågavarande slag.
För inlösen av inmutningsrätt kräves enligt paragrafens första moment i första hand att inmutningsrätten till två eller flera närbelägna fyndigheter är i olika innehavares hand och att fyndigheterna till följd därav icke kan utnyttjas på ändamålsenligt sätt. Sistnämnda förhållande föreligger exempelvis då inmutningsrätter låser varandra på sätt förut nämnts. Därutöver fordras att ett sammanförande av inmutningsrätterna i en ägares hand skulle innebära en väsentlig förbättring av förutsättningarna för gruvdrift. Härutinnan kommer främst i betraktande det fallet att det genom enhetligt utnyttjande av närliggande mineraltillgångar blir ekonomiskt motiverat att vidtaga sådana för rationell gruvdrift numera erforderliga anstalter som är för kostnadskrävande för att komma i fråga, om malmtillgången är alltför begränsad. Som exempel härpå må nämnas anskaffning av viss teknisk utrustning, anläggning av byggnader för driften, lokala transportanordningar och bostäder samt väg eller järnväg för frakt av malmen till allmänna kommunikationsleder. Om förbindelsen mellan två samme ägare tillhöriga fyndigheter spärras av en mellanliggande främmande inmutning, kan inlösen av denna medföra betydande fördel vid bearbetning av fyndigheterna. Ett motiv för inlösen kan vara att den lösande med visshet skall kunna påräkna att — utan nyttjande av den lösta inmutningsrätten — framdeles kunna planera och disponera området för gruvdrift utan hinder av främmande inmutningsrätt.
Det bör framhållas att frågan om en fyndighets ändamålsenliga tillgodogörande och fördelarna med flera inmutningsrätters överförande i en ägares hand bör bedömas från ekonomiska och tekniska synpunkter, medan däremot t. ex. sociala synpunkter icke bör tillmätas direkt betydelse enligt detta moment. Vidare vill utredningen betona önskvärdheten av att frågan om den rationalisering av gruvdriften inom ett område, vartill förevarande
