bestämmelser syftar, bedömes på sikt. Den omständigheten att en fyndighet kan bearbetas med viss vinst eller i vart fall utan förlust, bör icke få utgöra ett absolut hinder för en strukturrationalisering av gruvdriften, som är påkallad med hänsyn till framtiden. Å andra sidan bör understrykas att lagstiftningen icke syftar till att göra det möjligt för en gruvägare att med utnyttjande av en lämplig konjunktur på förmånliga villkor skaffa sig malmreserver, som utan olägenhet kan kvarligga i innehavarens hand.
Rätten att inlösa bör kunna tillerkännas vilken som helst innehavare av inmutningsrätt som uppfyller kraven enligt första momentet. Så skall exempelvis enskild som innehar inmutningsrätt kunna få tillösa sig annan enskilds eller kronans inmutningsrätter lika väl som kronan kan få lösa enskilds inmutningsrätter. Då förordnande av Kungl. Maj:t om inlösen lärer avse endast lös egendom, kan något hinder för bestämmelsens tillämpning gentemot kronan icke föreligga på grund av föreskrifterna i § 77 regeringsformen, enligt vilka kronans fastigheter är undandragna Kungl. Maj:ts administrativa förfoganderätt.
Inlösen bör kunna omfatta inmutningsrätter till flera närbelägna fyndigheter inom en grupp eller begränsas till att avse allenast någon eller några av fyndigheterna.
Utredningen anser att särskilda bestämmelser icke kan undvaras för reglering av den situation som uppkommer, om flera innehavare av inmutningsrätter inom ett område vill tillösa sig de andras rättigheter med stöd av det nyss behandlade stadgandet i första momentet. Det kan ligga nära till hands att efter mönster av bestämmelsen i 46 § byggnadslagen tillerkänna den företräde, vars andel av mineralen inom området är värdefullast. Detta kan vara en mycket viktig bedömningsgrund. Det synes emellertid nödvändigt att kunna beakta även andra faktorer. Som exempel på sådana faktorer må här pekas på sökandenas erfarenhet av gruvdrift i den skala, varom det kan bli fråga inom området efter en strukturrationalisering, deras förutsättningar att lösa transport- och avsättningsfrågor samt deras möjligheter att anskaffa erforderligt kapital. Även nationalekonomiska och liknande synpunkter kan kräva beaktande. Mot denna bakgrund anser utredningen det lämpligast att föreskriva att Kungl. Maj:t vid prövningen skall giva den företräde, som bedömes äga de bästa förutsättningarna att idka gruvdrift på platsen.
Skall inmutningsrätt lösas, bör av skäl som tidigare utvecklats även eventuellt förekommande krono- eller jordägareandel kunna omfattas av inlösen.
Bestämmelser i nu behandlade hänseenden har upptagits i första momentets första stycke.
Då inmutningsrätterna till närbelägna mineralfyndigheter är fördelade på flera ägare kan detta förhållande försvåra ett effektivt tillgodogörande av en fyndighet bl. a. på det sättet att mark som oundgängligen erfordras för
