80
oförutsedda skador. En motsatt princip skulle innebära en form av fortsatt delägarskap för inmutningsrättens tidigare innehavare.
För värderingen av en inmutningsrätt som skall lösas kan uppenbarligen omfattningen och grundligheten av de undersökningar som företages i samband med inlösenförfarandet vara av stor betydelse. Kostnader för dylika undersökningar är i princip att betrakta som rättegångskostnader, för vilka den lösande har att svara enligt reglerna härför. Såsom berörts vid 2 § avses expropriationslagens bestämmelser i detta hänseende bli tillämpliga. Angående innebörden härav må, med hänsyn till att det sätt på vilket rättegångskostnadsfrågan bedömes kan bli av stor betydelse för lagens tillämpning, i förevarande sammanhang alföras följande.
För kostnader i expropriationsmål gäller enligt 67 § expropriationslagen, att den exproprierande skall vara pliktig att, i den mån ej annat föranledes av vad i 18 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken stadgas, ersätta motparten hans kostnader å expropriationsmålet, vid expropriationsersättningens fördelning och eljest i anledning av expropriation.[1] Avsikten med hänvisningen till rättegångsbalken är att i någon mån begränsa rättegångskostnaderna. 18 kap. 6 § rättegångsbalken stadgar, att om part genom att utebli från rätten eller ej iakttaga föreläggande, som rätten meddelat, eller genom påstående eller invändning, som han insett eller bort inse sakna fog, eller annorledes genom vårdslöshet eller försummelse föranlett uppskov i målet eller eljest vållat kostnad för motparten, han är skyldig att ersätta sådan kostnad, huru rättegångskostnaden i övrigt än skall bäras. Av 18 kap. 8 § rättegångsbalken framgår, att part är berättigad till ersättning endast för sådan kostnad, som skäligen varit påkallad för tillvaratagande av hans rätt.
Frågan om vilka utredningskostnader som skäligen kan anses påkallade för tillvaratagande av den parts rätt, vars inmutningsrätt skall lösas, erbjuder på grund av lösenobjektets beskaffenhet problem av delvis annan art än i vanliga expropriationsmål. Detta gäller framförallt undersökningar som en inmutare kan önska göra till bevisning om fyndighetens storlek och beskaffenhet. På grund av inmutningsrättens natur måste värderingen av fyndigheten i detta hänseende alltid grunda sig på en sannolikhetsbedömning.
Redan för att med någon grad av sannolikhet kunna bestämma värdet av en inmutningsrätt erfordras i allmänhet ett betydande undersöknings- och utredningsarbete, innefattande exempelvis uppborrningar av fyndigheten och därmed sammanhängande åtgärder såsom geologisk genomgång, kemisk analysering av borrkärnorna, anrikningsförsök m. m. Sådana undersökningar kan i och för sig drivas mycket långt. Den mot vilken tvångsåtgärden
- ↑ 1959 års riksdag har begärt översyn av expropriationslagens bestämmelser om rättegångskostnader (tredje lagutskottets utlåtande 1959:19). Frågan är under behandling av expropriationsutredningen.
