84
lösande gör anmälan hos bergmästaren i enlighet med bestämmelserna i 66 § gruvlagen. En undantagsregel härom har upptagits i förevarande paragrafs sista stycke.
I expropriationslagens 68 § återfinnes regler om lösningsrätt till exproprierad egendom. Har exproprierad fastighet eller genom expropriation förvärvad särskild rätt ej kommit till användning för det avsedda ändamålet eller har dess användande för ändamålet upphört och är nämnda ändamål, såvitt angår dylik fastighet eller rätt, att anse som övergivet, eller användes fastigheten eller rätten i väsentlig omfattning för annat ändamål än det avsedda, må fastigheten eller den särskilda rätten enligt nämnda paragraf lösas, såvida talan om dess avträdande instämmes inom tjugo år från det expropriationen fullbordats. När hel fastighet exproprierats, tillkommer lösningsrätten den, som närmast före expropriationens fullbordande var fastighetens ägare, eller hans rättsinnehavare och, om en del av fastighet exproprierats, ägaren av den återstående delen samt, då fråga är om särskild rätt, ägaren av den fastighet, som besväras av rätten. Såvitt avser egendom, som lösts med stöd av förevarande lag, synes särbestämmelser erforderliga med avseende på lösningsberättigad. Det torde böra föreskrivas, att sådan rätt, som omtalas i berörda stadgande i expropriationslagen, i dessa fall skall tillkomma den som närmast före inlösningens fullbordande innehade egendomen eller hans rättsinnehavare. Föreskriften har upptagits i denna paragraf. Regeln är givetvis ej tillämplig med avseende å rättigheter som förverkats enligt gruvlagens regler. I fråga om verkningarna härav är nämnda lag tillämplig.
Den nya lagen bör innehålla bestämmelser om förberedande undersökningsarbeten, varav otvetydigt framgår, att inom stadgandets räckvidd faller såväl borrningar som för blottningsarbeten och seismiska undersökningar erforderliga sprängningar. Huruvida sådana arbeten faller inom ramen för stadgandet om förundersökning i 71 § expropriationslagen är oklart (jfr prop. 1958:A 149 s. 15 och 22 samt tredje lagutskottets utlåtande 1958: B 1 s. 25). Om undersökningsrätten enligt förevarande paragraf sålunda får ganska vida gränser, bör bestämmelserna därom å andra sidan tillämpas endast i sådana fall, då ett klart behov av förberedande undersökningsarbeten föreligger. Har förordnande om inlösen icke meddelats tidigare, bör med anledning därav för rätt till arbetena krävas icke blott att det uppgivna ändamålet prövas vara sådant, som avses i lagens 1 §, utan även att det kan ifrågakomma att medge sökanden rätt till inlösen. Denna prövning är av sådan beskaffenhet att den bör anförtros åt Kungl. Maj:t.
