10
II. Kommitténs uppdrag
A. Äldre bestämmelser
Innan URL trädde i kraft reglerades författarrätten till allmänna handlingar genom 9§ 1) i lagen den 30 maj 1919 om rätt till litterära och musikaliska verk. Detta stadgande uteslöt från skydd lagar, förordningar, kungörelser, offentliga myndigheters, riksdagens, beredningars och kommittéers samt kyrkliga, kommunala och andra offentliga representationers handlingar, protokoll, beslut och skrivelser, »så ock andra allmänna handlingar». Enligt härskande uppfattning hindrade icke detta stadgande att författarrätt gjordes gällande till vissa till myndighet ingivna handlingar, exempelvis vetenskapliga skrifter som åberopades vid sökande av professur eller annan befattning (1944 års tryckfrihetssakkunnigas betänkande SOU 1947: 60 s. 218, auktorrättskommitténs betänkande SOU 1956:25 s. 166).
Ett undantag från den allmänna regeln i 1919 års lag infördes genom lagen den 14 december 1956 om skydd för vissa kartor. Där stadgades att inom rikets allmänna kartverk, sjökarteverket eller sjöfartsstyrelsen upprättad officiell karta skulle utan hinder av vad som stadgades i 9 § i 1919 års lag vara föremål för skydd enligt nämnda lag.
I motiveringen till förslaget till denna lag yttrade föredragande departementschefen (prop. 1956:184 s. 16) att statsverket ur affärsmässiga synpunkter var i behov av författarrättsligt skydd för sin verksamhet för framställning av de officiella kartorna. Departementschefen erinrade om att statsverket tidigare hade åtnjutit en viss faktisk ensamrätt på området genom att goda reproduktioner inte kunde framställas utan tillgång till kartoriginalen och att några olägenheter därav inte hade försports.
B. Auktorrättskommittén
Till grund för URL låg ett av auktorrättskommittén utarbetat förslag till lag om upphovsmannarätt till litterära och konstnärliga verk (SOU 1956:25). Enligt 9 § i förslaget skulle författningar samt beslut och yttranden av myndighet eller annat offentligt organ icke vara föremål för upphovsrätt.[1] I övrigt skulle allmänna handlingar principiellt vara underkastade upphovsrätt. Denna skulle dock inskränkas genom ett stadgande i 24 § i lagförslaget. Där stadgades att förhandlingar i offentliga representationer, inför myndigheter samt vid offentliga sammankomster för överläggning om allmänna angelägenheter fick återges utan upphovsmans samtycke. Vidare skulle upphovsman ensam få utge samling av sina anföranden.
Enligt vad kommittén anförde i sina motiv (s. 166) kunde man inte med den omfattning som statsverksamheten hade tagit utan vidare undanta samtliga allmänna handlingar från upphovsrätt och alltså generellt ge dem fria för eftertryck. Kommittén yttrade härom närmare:
Statliga organ ombesörja numera i en omfattning, som tidigare var okänd, affärsmässiga och kulturella uppgifter, där statens verksamhet organisatoriskt och praktiskt bedrives i former motsvarande den enskilda företagsamhetens. I denna verksamhet publiceras exempelvis kartor, handböcker, kataloger, författningskommentarer och liknande arbeten, för vilka staten ur affärsmässig synpunkt är i behov av skydd mot eftertryck i samma utsträckning som privata företag utan att något samhällsintresse påkallar begränsning i sådant skydd. Även då det gäller handlingar, som härröra från enskilda men bli allmänna genom att de inkomma till myndighet, föreligger i vissa fall
- ↑ Auktorrättskommittén använde termen upphovsmannarätt. I propositionen valdes i stället ordet upphovsrätt. Se SOU 1956:25 s. 59, prop. 1960:17 s. 31, 40. Här begagnas genomgående, utom i citat, beteckningen upphovsrätt.
