kommittén nämnda handlingstyperna — författningar, beslut och yttranden — utan även promemorior, andra utredningar och vidare partsinlagor, bevisutsagor och sakkunnigutlåtanden fyller en sådan funktion och tillkommer under sådana omständigheter att frågan om upphovsrätten vanligen inte kan få någon praktisk betydelse.
Det kan emellertid förekomma att en
allmän handling är ett verk i URL:s
mening. Då det gäller sådana handlingar
kan skäl anföras för att i viss omfattning
bereda upphovsmannen ett skydd mot
eftertryck. I all synnerhet gäller detta
verk som har givits in till myndighet. Ett
ofta citerat exempel är ett vetenskapligt
arbete som åberopas i en
professorskonkurrens. Andra exempel är ett verk, som
åberopas hos en myndighet vid en
stipendieansökan, och ett verk, som ges in
till domstol som bevis i ett mål om
kränkning av upphovsrätten till verket.
Även arbetsritningar,
konstruktionsbeskrivningar och liknande handlingar som
på en myndighets uppdrag utarbetas av
enskilt konsultföretag e. d. kan nämnas
som exempel. Det skulle i sådana fall
vara ett kännbart och av
tryckfrihetsrättsliga skäl knappast motiverat intrång
i upphovsmannens ställning, om han
skulle gå miste om alla rättigheter till
verket genom att detta gavs in till en
myndighet.
De handlingar som ges in till myndighet är enligt gällande lag föremål för upphovsrätt enligt allmänna regler. Vissa särskilda begränsningar föreskrivs dock i 24 § URL. Avfattningen av denna paragraf kan väl på några punkter inge tvekan. En anledning till tvekan undanröjs om, såsom kommittén nyss förordat, TF:s hänvisning till de upphovsrättsliga bestämmelserna avfattas så att det blir fullt klart att den fria tillgången till allmänna handlingar inte kan inskränkas av hänsyn till upphovsmannen. Det är också oklart vad som gäller angående upphovsrätten till nedteckningar av muntliga anföranden inför myndighet, om dessa nedteckningar har gjorts hos myndigheten. Den tolkning som ligger närmast till hands torde vara att dessa nedteckningar på grund av stadgandet i 9 § icke är föremål för upphovsrätt. Det synes dock icke vara orimligt att göra gällande att utgivningen av samlingar av anföranden likväl är skyddad enligt 24 §, eftersom detta stadgande har tillkommit för att uppfylla Sveriges förpliktelse enligt en punkt i Bernkonventionen och därför icke bör anses vara satt ur kraft genom 9 §. Kommittén anser sig av dessa skäl icke böra föreslå någon ändring av URL:s regler om upphovsrätt till handlingar som har inkommit till myndighet från enskild.
Bland de handlingar som upprättas hos
myndighet är för närvarande, såsom
nyss nämndes, endast vissa officiella
kartor föremål för upphovsrätt, nämligen
de officiella kartor som har upprättats
inom rikets allmänna karlverk,
sjökarteverket eller sjöfartsstyrelsen. Sveriges
geologiska undersökning har anhållit om
sådan lagändring att de av verket
utgivna, tryckta geologiska och geofysiska
kartorna får upphovsrättsligt skydd på
samma sätt som de nämnda officiella
kartorna (se under II G i det
föregående). Ämbetsverket åberopar det
ståndpunktstagande som gjordes år 1956
beträffande de officiella kartorna och
nämner, att önskemål har framkommit
om en snabbare och mera omfattande
utgivning av geologiska kartor samt att
det numera är lättare än förut att
reproducera sådana färgkartor som de
geologiska kartbladen. Man får därför,
säger ämbetsverket, räkna med att
avtryckning av verkets kartor kan äga rum
i kommersiellt syfte.
