så inte förorda ett system med tvångslicenser.
De intressen som ligger bakom reglerna
om skydd för upphovsmän måste i
stället tillgodoses genom att man låter vissa
grupper av handlingar vara föremål för
upphovsrätt enligt allmänna regler.
Då man söker ange vilka hos myndighet upprättade handlingar som skall vara föremål för upphovsrätt, är det naturligt att söka ledning i vissa grundläggande upphovsrättsliga begrepp. För att ett verk i upphovsrättslig mening skall föreligga brukar man fordra en viss grad av självständighet och originalitet. Det måste åtminstone i någon mån vara uttryck för upphovsmannens individualitet. Dessa allmänna kriterier godtogs av auktorrättskommittén som grund för dess lagförslag (SOU 1956:25 s. 66). Kommittén redogjorde för en rad rättsfall, där gränsen mellan vad som är verk och vad som icke är verk har varit avgörande, och framhöll, att vissa produkter som vid gränsdragningen faller utanför begreppet verk ofta förutsätter ett omfattande arbete och betydande insatser av kapital. De representerar därför, fortsatte kommittén, ej sällan ett stort värde och riskerar att utsättas för efterbildning och annat obehörigt utnyttjande. Kommittén hänvisade emellertid till förslaget om ett särskilt, mera begränsat skydd för kataloger, tabeller m. m. (se 49 § URL) och menade att betydelsen av gränsdragningen skulle minska, om detta förslag genomfördes. Inte heller under lagstiftningsärendets senare behandling i justitiedepartementet, lagrådet och riksdagen riktades någon invändning mot de krav som i enlighet med det sagda måste ställas för att ett verk skall föreligga. Med syftning i första hand på en särskild typ av produkter, nämligen alster av konsthantverk och konstindustri, underströk första lagutskottet tvärtom att det måste vara fråga om ett kvalificerat andligt skapande som har fått en individuell och konstnärlig gestaltning (utl. 1960:41 s. 34).
En hos myndighet upprättad handling är alltså enligt URL att anse som ett verk endast om de eljest gällande kraven på självständighet, originalitet och prägel av upphovsmannens individualitet är uppfyllda. Dessa allmänt hållna kriterier ger emellertid utrymme för skilda tolkningar. I motiveringen till sitt förslag att undanta författningar samt myndighets beslut och yttranden från upphovsrätt yttrade sålunda auktorrättskommittén att en sådan handling utgör resultatet av en författande verksamhet, vilken i och för sig kan grunda upphovsrätt (SOU 1956: 25 s. 166), och i följd därav ansåg kommittén en särskild undantagsregel nödvändig. Häremot kan dock framhållas, att stränga krav ställs upp i rättspraxis för att ett litterärt verk skall föreligga (se särskilt NJA I 1965 s. 523). Myndigheternas arbete med beslut, yttranden och andra handlingar har som regel en objektiv inriktning, där upphovsmannen träder i bakgrunden och där resultatet icke tänkes ge uttryck för hans individualitet. Arbetet går till stor del ut på att tillämpa lag och författning och att i detta syfte åstadkomma utredningar och förslag till yttranden och beslut. Tjänstemannen följer lagens text och motiv, hävdvunna och överenskomna formuleringar eller förebilder hämtade från tidigare ärenden. Arbetet är till stor del anonymt. Om någon skriver under en handling, är syftet i allmänhet inte att säkerställa någon förfoganderätt över arbetsresultatet för honom — »upphovsman» är ofta någon annan person – utan snarare att klargöra att han, med den behörighet och sakkunskap han har, tar ansvaret för det beslut eller det uttalande som handlingen innehåller. Det är i allmänhet icke heller förutsatt att
