26
och kan mot betalning få andra delar av den. Här torde likväl i regel endast skydd enligt 49 § URL komma i fråga. Kommittébetänkanden, propositioner till riksdagen, riksdagstrycket i övrigt och andra handlingar, som upprättas som led i en beslutsprocess, kan icke anses vara framställda för försäljning till allmänheten, även om det är möjligt att köpa exemplar därav direkt från myndighet eller via bokhandeln.
Om ett hos en myndighet skapat verk ges ut för att spridas till allmänheten, torde det i regel tas upp i Svensk bokförteckning, som redigeras av Kungl. biblioteket (se SOU 1967:5 s. 55). Som regel innehåller förteckningen prisuppgifter. En sådan uppgift kan få betydelse som bevis, då det gäller att enligt de nu föreslagna reglerna avgöra, om ett verk har framställts för försäljning till allmänheten. Givetvis är dock en dylik uppgift inte något exklusivt bevismedel. En domstol får bedöma frågan med beaktande även av andra åberopade omständigheter.
Enligt 2 § lagen den 25 september 1953 om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning inom näringslivet får företagare i regel inte utan tillstånd av näringsfrihetsrådet av företagare inom senare försäljningsled betinga sig, att vid försäljning här i riket visst pris icke må underskridas. Inte heller får han utan sådant tillstånd till ledning vid prissättningen inom senare försäljningsled i riket eljest ange ett visst pris, med mindre det därvid kommer till uttryck att priset får underskridas. Från detta förbud, det s. k. bruttoprisförbudet, har näringsfrihetsrådet hittills medgivit dispens för bokhandelsbranschen. Genom beslut den 17 mars 1965 har emellertid rådet förklarat att en ansökan från Svenska bokförläggareföreningen om fortsatt dispens från bruttoprisförbudet i princip icke kunde bifallas. I ett senare beslut, meddelat den 28 oktober 1965, har rådet övergångsvis lämnat samtliga förlag i riket tillstånd för tiden till och med den 31 mars 1970 att föreskriva bruttopriser. Enligt vad kommittén har inhämtat har man ännu icke tagit ställning till hur bruttoprisförbudets ikraftträdande i fråga om bokhandeln skall inverka på bokförteckningen. Oberoende av vad som kommer att iakttas i fråga om böcker som ges ut av enskilda förlag torde det på administrativ väg kunna regleras vilka uppgifter om det statliga och kommunala trycket som skall finnas tillgängliga i Svensk bokförteckning eller i någon annan form.
I enlighet med det sagda bör som en huvudregel gälla att en hos myndighet upprättad handling är föremål för upphovsrätt, om den utgör ett verk som har framställts för försäljning till allmänheten.
I vissa noga angivna fall bör upphovsrätt kunna hävdas även till andra verk.
Ett sådant fall är då en konstnär har gjort en illustration till någon av en myndighet utgiven skrift. Han har då inte haft skäl att räkna med annat än att illustrationen skulle komma till just denna begränsade användning. Hans upphovsrätt bör då inte bero på om skriften ges ut gratis eller mot ersättning. De skäl som i allmänhet talar för att myndigheternas handlingar skall få offentliggöras har i mindre mån tillämpning på illustrationer. För konstnären måste det te sig stötande, om ett arbete, som han har utfört för t. ex. en kommunal upplysningsbroschyr och för vilket han har fått en blygsam ersättning, skulle kunna mångfaldigas i stor skala och för helt andra ändamål. Det är rimligt, att upphovsrätt kan göras gällande i ett sådant fall. Regeln härom bör gälla alster av bildkonst.
