Riksdagen godtog år 1956 att de officiella kartor som upprättats av rikets allmänna kartverk, sjökarteverket eller sjöfartsstyrelsen skulle kunna vara föremål för upphovsrätt. Då riksdagen vid behandlingen av förslaget till URL tog avstånd från en huvudregel om upphovsrätt till de hos myndigheterna upprättade handlingarna, intogs i lagen som ett provisorium en regel om upphovsrätt till dessa kartor.
De allmänna kraven för att ett verk skall anses föreligga gäller för kartor på samma sätt som för andra arbeten. Även här fordras alltså en viss grad av självständighet och originalitet, och kartan måste i någon mån vara uttryck för upphovsmannens individualitet. Under förarbetena till URL framhöll man, att skyddet självfallet inte kan avse de kartografiska elementen — orters och gränsers belägenhet osv. — som sådana utan endast det urval och den kombination av dessa som har gjorts för den föreliggangande produkten (prop. 1960: 17 s. 50, jfr prop. 1956: 184 s. 18). I enlighet med det nyss anförda måste man därutöver kräva att urvalet och kombinationen av de kartografiska elementen bär prägel av upphovsmannens individualitet och även viss självständighet och originalitet. Såvitt kommittén har sig bekant, har frågan, i vad mån upphovsrätt föreligger till en officiell karta, icke prövats av domstol. I många fall kan det synas rimligare att ge skydd åt dessa kartor enligt 49 § URL om arbeten i vilka ett stort antal uppgifter har ställts samman (se Å. Lögdberg, Upphovsrätten och fotografirätten, s. 28). En rättslig prövning av frågan om upphovsrätten till en officiell karta föregrips emellertid icke av att den nuvarande regeln överföres till ett nytt stadgande i ämnet. Genom stadgandet sägs ej annat ut än att upphovsrätt får göras gällande till de angivna kartorna utan hinder av huvudregeln att de hos myndighet upprättade handlingarna inte är föremål för upphovsrätt.
Då man från Sveriges geologiska undersöknings sida har begärt att verkets officiella kartor skulle jämställas med de kartor som nu skyddas, synes syftet ha varit inte bara att hindra utomstående från att publicera egna utgåvor av kartorna utan även att kunna reglera användningen av kartorna såsom underlag för enskilda, i förvärvsverksamhet gjorda utredningar. De geologiska kartorna publiceras med upphovsmännens namn angivna. Det är icke desto mindre tveksamt, i vad mån de kan anses vara verk i URL:s mening. Det kan vidare hävdas att det finns motiv för att användningen av verkets kartor inte skall hindras eller försvåras genom regler om upphovsrätt. Enligt kommitténs mening är det dock rimligt att anlägga samma betraktelsesätt på dessa kartor som på dem som nu kan erhålla upphovsrättsligt skydd. Kommittén vill därför föreslå att upphovsrätt utan hinder av huvudregeln skall kunna göras gällande till Sveriges geologiska undersöknings officiella kartor.
URL innehåller, som antytts tidigare, ett
stadgande om vissa typer av arbeten som
anses förtjänta av ett visst skydd ehuru
de inte är verk i URL:s mening. Enligt
detta stadgande (49 §) får katalog, tabell
eller annat dylikt arbete, vari
sammanställts ett stort antal uppgifter, inte utan
framställarens samtycke eftergöras,
förrän tio år förflutit efter det år, då arbetet
utgavs. Undantag görs icke för
handlingar, upprättade hos myndighet.
Kommittén vill förorda att, om ett arbete av detta slag har upprättats hos en myndighet, denna som regel inte skall få göra gällande ensamrätt till arbetet. Det bör stå envar fritt att utnyttja arbetet. Om emellertid arbetet har framställts för försäljning till allmänheten, talar samma
