skäl för en ensamrätt som kommittén tidigare anfört till stöd för förslaget om upphovsrätt till verk som har skapats hos myndighet. Kommittén vill alltså föreslå att ensamrätt som åsyftas i 49 § skall kunna göras gällande till arbete som har upprättats hos en myndighet, om arbetet har framställts för försäljning till allmänheten men inte i andra fall.
En ensamrätt enligt 49 § URL kan få praktisk betydelse i fråga om de av myndighet upprättade, för försäljning till allmänheten avsedda kartorna, i den mån dessa icke åtnjuter skydd enligt reglerna om upphovsrätt. Den kan också få betydelse för sådana adressförteckningar över olika grupper av yrkesutövare m. m. som postverket upprättar för försäljning (se kommitténs betänkande Offentlighet och sekretess, SOU 1966:60 s. 150; jfr hetänkandet Statlig publicering, SOU 1967: 5 s. 59).
Upphovsrätten tillkommer "den som
skapat" verket (1 § URL). Denne är att anse
som ursprunglig bärare av
upphovsrätten. De ideella rättigheter som anges i
3 § URL är i viss utsträckning helt
personliga; upphovsmannen kan efterge
dem endast i fråga om en till art och
omfattning begränsad användning av verket.
Rätten att förfoga över verket i
ekonomiskt hänseende kan däremot överlåtas.
Har någon skapat ett verk på beställning
eller i anställning, kan förfoganderätten
ha övergått till beställaren eller
arbetsgivaren (auktorrättskommittén i SOU
1956: 25 s. 83, prop. 1960: 17 s. 50).
Auktorrättskommittén har, vid behandling av frågan om upphovsrätt till handlingar upprättade hos myndighet, yttrat att i dessa fall upphovsrätten principiellt tillkommer de tjänstemän, som hur författat handlingarna, men att rätten i regel har förvärvats av myndigheten genom avtal eller på grund av författarens tjänsteställning (SOU 1956:25 s. 168). Auktorrättskommittén har icke närmare behandlat frågan, i vilken utsträckning det faktiskt förekommer sådana uppgörelser eller någon avtalsenlig precisering av anställningsförhållandet i detta hänseende. Statskontoret har i betänkandet Statlig publicering (SOU 1967:5 s. 43) lämnat vissa upplysningar om i vad mån det är brukligt att särskilt honorar utgår för tjänstemäns medverkan till publikationer som ges ut av myndighet. Om man, i enlighet med vad offentlighetskommittén nu förordar, inför upphovsrätt beträffande vissa grupper av handlingar upprättade hos myndighet, uppstår problemet, i vilken utsträckning upphovsrätten tillkommer upphovsmannen själv eller får anses överlåten till myndigheten.
Att i lag ange några bindande regler härom torde icke vara lämpligt. Är det fråga om en av myndighet bedriven förlagsrörelse med författare som är knutna till myndigheten genom avtal, torde det i allmänhet te sig naturligt att förhållandet mellan myndighet och författare regleras på samma sätt som är vanligt i branschen (jfr SOU 1967:5 s. 44). Skapas verket av en tjänsteman hos myndigheten, beror det på gällande tjänsteföreskrifter, om arbetet med verket skall anses ha tillhört hans tjänsteåligganden. Är så icke fallet, kan avtal ingås om förfoganderätten till verket på samma sätt som då detta har skapats av en utomstående. Ingår det däremot i tjänstemannens åligganden att exempelvis utföra vetenskapliga undersökningar och förutsattes det att han skall svara för dessa vid publicering, kan frågan om förfoganderätten till verket betraktas som en del av frågan om gottgörelse för hans tjänsteutövning. Härom kan parterna avtala.
