Då det föreslagna stadgandet blott är att fatta som ett förtydligande, behövs det inte någon övergångsbestämmelse.
VI. Internationella överenskommelser
Det auktorrättsliga skyddet enligt svensk lag gäller omedelbart endast för verk som har sitt ursprung i Sverige. Ett verk från annat land skyddas endast om det finns stöd för det i en internationell överenskommelse (62 § URL).
A. Bernkonventionen
Den viktigaste överenskommelsen inom upphovsrätten är Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk av år 1886. De anslutna staterna bildar en union för skydd av upphovsmännens rättigheter. Bernunionen. I denna union inträdde Sverige år 1904. Konventionen har reviderats vid konferenser i Paris år 1896, i Berlin år 1908, i Rom år 1928 och i Bryssel år 1948. En ny konferens skall hållas i Stockholm sommaren 1967.
De flesta europeiska stater (dock ej Sovjetunionen), ett flertal stater i Afrika och Asien, vidare Australien. Nya Zeeland. Brasilien och Canada tillhör unionen, däremot ej Amerikas förenta stater och ej heller flertalet övriga stater i Nord- och Sydamerika. Antalet anslutna stater är nu omkring 55.
Grundprincipen i konventionen är att en upphovsman, som är medborgare i ett unionsland, i annat unionsland skall åtnjuta samma rättigheter som detta lands lagar tillerkänner eller framdeles kan komma att tillerkänna landets egna medborgare (principen om s. k. nationell behandling). En sådan upphovsman är vidare berättigad att i andra länder än verkets hemland åtnjuta vissa i konventionen stadgade minimirättigheter. Konventionens bestämmelser om minimirättigheter gäller inte verkets hemland, och dessa bestämmelser gäller därför i huvudsak till förmån för utländska upphovsmän. Endast indirekt — på grund av att ett land i regel inte torde ge utländska upphovsmän ett bättre skydd än sina egna — kan dessa bestämmelser bli av betydelse i fråga om de verk som har sitt ursprung i det egna landet. Minimirättigheterna enligt Bernkonventionen i dess gällande lydelse är följande.
- Ensamrätten för upphovsman att föranstalta om samlingar av föredrag, tal, predikningar och andra verk av samma slag (art. 2 bis; jfr 24 § URL).
- Vissa moment i den ideella rätten till ett verk. Även efter överlåtelse av sina ekonomiska rättigheter behåller upphovsmannen under hela sin livstid rätten att få gälla som upphovsman till verket, liksom rätten att motsätta sig förvanskning, stympning, andra ändringar i verket och andra förfaranden med avseende på detta, som är till men för hans ära eller anseende (art. 6 bis).
- Ensamrätt att översätta verk. Upphovsman äger under skyddstiden ensamrätt att översätta eller låta översätta sitt verk (art. 8).
- En begränsad ensamrätt till återgivande. Romanföljetong, novell eller annat verk, som har publicerats i tidning eller tidskrift i ett unionsland, får inte återges i annat unionsland utan upphovsmannens tillstånd (art. 9 första stycket). I denna ensamrätt gäller dock vissa inskränkningar (art. 9 andra och tredje styckena).
- Ensamrätt att offentligt uppföra eller utföra dramatiskt, musikaliskt-dramatiskt eller musikaliskt verk eller översättning därav och rätten att till allmänheten överföra uppförandet eller utförandet (art. 11 första och andra styckena).
- Ensamrätt att utsända verk i radio, television m, m . (art. 11 bis).
- Ensamrätt för upphovsmannen till
